- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
54

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och stenen. Der gick mången qvinna nr folket, som skulle kunna
vara modell till den berömda »Ivaryatiden»; der framskred mången
montanaro, ädelt bildad och fri och ledig i ställning och rörelser
som sjelfva Belvedcriske Apollo. Det är en underbar vexling att
sålunda kastas mellan idealets och verklighetens verld, och den senare
blir så mycket mera lockande och retfull, som hon här i så många
drag liknar den förre. - Skall jag bekänna för dig, att jag till sist
alldeles glömde konsteus verk för naturens, och att jag åter försjönk
i en beundrande åskådning af detta folk, som fått så många gåfvor
af försynen, som upplefvat en sådan historia, som blifvit så
behand-ladt af sina beherskare, som under så många århundraden legat så
djupt i dyn, och dock — och dock eger qvar en sådan outslitlig tåga
af sina gamla, herrliga anlag, att fjädern i det inre är färdig springa
fram, blott den rätta handen ger honom det rätta trycket? Tror du,
att detta i lika hög grad är fallet med något annat folk i verlden?
Tror du det är möjligt för greker och spaniorcr, som dock äfven
spelat roller i det stora verldsdramat? Jag tror det icke.

Att trängas och svettas för att höra Allegris xMiscrere» tror jag
knappt löna mödan, emedan saken är väl känd samt mångfaldiga
gånger förut omtalad, och emedan våra förväntningar om
kompositionens utomordentliga skönhet kanske icke bli motsvarade och,
tyvärr, den bekanta ceremonien med ljussläckningen, under det sången
aftynar, nu icke kan göra sin underbara verkan af den enkla orsak,
att påsken kommer så sent och dagarne äro så långa och ljusa.
Långfredagen, som hemma så strängt helighålles, bekymrar man sig
här mindre om. Dercmot föregår påskaftonens morgon en äkta
katolsk ceremoni i Sixtinska kapellet, Allt är försänkt i sorg, allt är
violett, kardinaler, tron, altare; alla bedja, litanians ängsligt
lidelsefulla strofer, omtagna i oändlighet, framljunga med ett uttryck, som
om hela menskligheten låge i dödsvånda. Under denna pinsamma
stämning inströmma kardinalernas betjenter i det allra heligaste och
pyssla på ett mystiskt sätt livar och en kring sin herre. Plötsligen
ljuder budskapet, att Kristus är uppstånden: i ett nu falla alla do
sorgbundna lörhängona, kardinalernas violetta mantlar ii ro med ett
trollslag försvunna, och do stråla i bländande purpur från kalotten
till strumpan, »Gloria Deo* dånar med Palcstriuus toner från Mustaphas
och hans kamraters läppar, och in bäros påfven, klädd i oskuldens
hvita skrud, helsad af det jublande budskapet. Så skall det gå till!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free