Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opéra comique, der Gud. gjort allt för att välsigna och menniskan
allt för att ådraga sig hans förbannelse. Denna herrliga nejd är
bland de mest beryktade röfvaretillhåll i hela Italien. I Fondi, en
liten smutsig röfvarhåla, gjorde vi första bekantskapen med den
italienska tullen, hvars tjensteandar sträckte sina rofgiriga fingrar efter
våra kappsäckar, men späktes med en enkel men uttrycksfull gest
med högra handen, bestående i tummens ideliga gnidning mot
pekfingrets mellersta led, hvilket betydde så mycket som: penningar,
— hvarpå några silfverslantar skaffade oss fri färd ur staden.
Med fem hästar för vagnen sträfvade vi derpå uppför Monte S.
Andrea, der Fra Diavolo i de smala bergpassen mellan de höga
klippväggarna bredvid respektabla afgrunder hade sin verkningskrets i ej
långt aflägsna tider. Förbi hans födelseort, det underbara, pittoreska
Itri, på en klippa mellan branta berg, gick färden vidare till det
beryktade Mola di Gaeta. Ack, hvilket haf, hvilken vik, hvilken färg
på vågen, hvilken outtömlig doft af blommande oranger kring den
hedersmannen Ciceros graf vid sidan af vägen! Nu var stor
uppståndelse i staden. Victor Emanuel hade dagen förut besökt Gaetas
fästning och passerat genom Mola. Nationalgardet var på fotter,
folket lopp oroligt hit och dit. Återkomne från en tur kring staden,
funno vi allas ögon riktade på en mängd svarta punkter, som
regel-messigt rörde sig framåt på den staden dominerande bergshöjden.
Vi frågade, hvad det var. Man svarade: nationalgardet, som var på
jagt efter briganter. Skönt! Hvar och en af oss liade endast sin
lilla pcnnknif i fickan, och under fortsättningen af vår färd på
eftermiddagen mötte vi den ena vetturan efter den andra under
betäckning af två, tre till fyra soldater. Gång efter annan passerade vi
iifven förbi skaror af ridande bönder, ofta med prester midt ibland
sig, och alla med bössan på sadelknappen. Vi litade på Guds
försyn och det gamla nordiska mannamodet och passerade också utan
fara Garigliano och det gamla Minturna;, i hvars träsk Marius en
gång gömde sig för Sullas soldater, samt livilado öfvcr natten i den
herrliga dalen vid Santa Agata, med sina af vinrankfestoner smyckade
sluttningar, der vi lulladcs till sömns af de ljutligasto
näktcrgals-toncr och sofvo den rättfärdiges sömn utan andra blodiga
iifvcn-tyr än dem, som utkämpades med de hoppando miniatyrbanditer,
hvilka utgöra ett nödvändigt biliaug till nattlägret i cn iikta italiensk
locanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
