Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundarno få stryk och tjuta, barnen gråta, klockorna ringa, och så
kommer midt i den outredliga härfvan nationalgardets ståtliga musik
eller Rersaglieri med sina gälla, i vanlig galopp-takt klingande
trumpeter. Och passar du ej på dina fickor, så äro i ett ögonblick
näsduk, börs och ur såsom med ett trollslag försvunna for att aldrig
mod sin åsyn gliidja dig mera i detta jordiska lif.
Och livilka åkare! Djurplågeri är, tyvärr, nästan en dygd i
södern, och hästskojeri hur till pjesen i Na pol i. Vill du händelsevis
gå din stilla bana, begagnande de medel, naturen sjelf förlänat dig
till fortkomst här i vorlden, så kan du vara säker på att snart vara
förföljd af en förtvifladt smällande ättling af någon forngrekisk
häst-tämjare; om en stund har han fött dig ohjelpligt inklämd emot en
vägg, och efter något prutande har du för några carliner köpt dig
frihet och en timmes färd i en vagn, bländande och brokig som
solgudens.
Samma lif är det också i hamnen vid Santa Lucia, der ostron,
sjöstjernor, sjöborrar och andra hafsdjur under namn af frutt i di
marc utbredas för den lystna mängdens blickar. Här torkar man
kläder, ammar barn, sköter sin toilette, badar och springor i Adams
drägt på stranden samt förrättar på det kärleksfullaste sätt mot
hvarandra en kammarjägares tjenst, i det fingrarne äro vapen och
hufvudet jagtmark.
Midt igenom dessa scener af det primitivaste naturlif passerar
på eftermiddagarne i dubbla, aldrig afbrutna rader (len förnäma, för
att icke säga den sköna verlden i glänsande ekipager, och Chiajan
vimlar som en myrväg af promenerande vagnar, hvilkas
utomordentliga förmåga att finna sin väg i den brusande strömmen, utan att
köra fast eller köra i hjäl ett dussin vandrare, man aldrig nog kan
beundra. Vid ingången till Villa Reale, stadens herrliga
promenadplats, prydd med Tassos byst under ett snöhvitt tempel, i skuggan
af lagrar och palmer, aflemna åkdonen sitt innehåll, och då kan
man (ler under de lummiga kronorna, svalkad af de milda fläktarne
från hafvet, betrakta folket och göra den enkla anmärkningen att
Napoli är gudaskönt, — men icke så dess qvinnor. De hafva ofta
ett tycke, som stöter på neger: bred mun med perlhvita tänder,
framstående kindknotor, tillbakalutad panna och blixtrande ögon. Nej,
Rom är dock den qvinliga formfulländningens förlofvade land. Vid
min återkomst hit gick jag också en hel eftermiddag förtjust öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
