Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värd hedersvakt. Jag hade i hettan sträfvat upp till S:t Elmo, och
från klostret San Martino bredvid den höga fästningen bland
beskedliga Chartreux-munkar njöt jag af den herrligaste utsigt öfver det
surrande Napoli, Vesuvius, Sorrento, Capri och allt annat skönt, som
innefattas inom denna underfulla tafla. Plötsligt började det franska
chefsfartyget att hölja sig i rök, och skott på skott, upprepade af
tuson ekon i de kringliggande bergen, ljödo snart i den mest
tumlande oordning från hela linien. l)et var en syn, värd den möda
man haft för att vinna den.
Och dock var det ett intet mot det skådespel, som den franska
flottan den 4 på aftonen erbjöd de hundratusentals åskådare, som
i den ljutiiga aftonens mörker samlat sig utefter hela stranden ända
bort till Pausilippos yttersta udde. Hon framstälde bilden af en
sjödrabbning under natten. Kanonad och handgevärssalfvor fortgingo
oafbrntet under en half timme. Natten var stundom ljus som dagen,
när rökmassorna kring skeppen genombrötos af blixtarna ur
kanonerna. Nu kan jag säga, att jag vet, hum det ser ut och låter, när
ett linieskepp ger ett glatt lag. Då »Bretagne’s» 6f> sidokanoner på en
gång spydde eld och rök öfver vågen, då darrade jorden i sina
grundvalar, och jag tyckte, att hotelet, på hvars tak jag stod, var färdigt
att ramla i sjön. Sedan striden var slut, lyste i dubbla rader från
h varje skepp bländande bengaliska eldar i Italiens färger, på det
mest fantastiska sätt afspeglade i golfens klara vatten. Då ville
handklappningarna och lefveropen icke taga någon ände. Och så,
hredde natten sin slöja öfver allt.
Tisdagen den G maj hade konungen stor bal på slottet. Sveriges
och Norges charge d’affaires, friherre Ilochschild, hade den
utomordentliga artigheten att skatta inbjudningskort åt alla svenskar och
norrmän som funnos i Napoli. Jag olycklige! Der stod jag utan
frack och hatt och gapade som Tantalus efter det lockande tillfället
att få bevista den första offentliga fest, som det förenade Italiens
konung gaf i Bourbonernas gamla palats. Som en galning sprang
jag till tio skräddare för att fil hyra de nödiga persedlarne.
Omöjligt! Tillintetgjord af förargelse och öfveransträngning, sjönk din
stackars vän ned på en stol, då han räddades af en kamrat på resan,
den hyggligaste löjtnant i Sveriges rike, som klädde sig i uniform
och lemnade sin svarta frack åt den nödlidande kamraten, mot
vil-kor, att denne anskaffade en sabel, — ett vilkor, som äfven efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
