Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petri sittande staty till höger i stora skeppet. Kors, livad han var
grann! Tredubbelkronan på kufvudet, biskopskåpa öfver axlarne, ring
på fingret och hedersvakt kring stolen! Den dagen fick hans afnötta
tå så många kyssar, att den sken blank som en sol, medan den gode
aposteln sjelf var mörk i synen som en åsknatt.
Efter mångfaldiga »con permesso, signore/» och »scusi,
sig-nora!» hade jag med min svarta frack och min tvärsäkra uppsyn
kommit så långt fram, att jag kunde se, hvad som föregick.
Påfven satt under ett slags triumfbåge, som kröntes af en
strålande sol, i hvars midt de nya helgonens bilder sväfvade, omgifna af
en dubbel ljusgloria. Nu bragtes honom den sedvanliga hyllningen,
i det kardinalerna, en och en, i sina långa, släpande purpurkåpor
tågade fram till tronen och kysste hans helighets under manteln
framsträckta hand. Så kommo patriarker, erkebiskopar och biskopar,
som kysste hans kuä, samt sist abboter med mitror och S:t Peters
Patres penitentiarii, som kysste hans fot. Derpå framstäldes af en
tjenstgörande kardinal å konklavens vägnar den begäran, att påfven
måtte anse hrr N. N. värdiga att inskrifvas i helgonens katalog.
Formeln var på latin, och deri lades särskild t vigt på orden »in
-stanter petit» (beder ifrigt). Svaret afgafs af ett slags storsekreterare
och innehöll, att de nämda personerna voro viil fortjenta af all möjlig
heder, men i en så vigtig sak borde man ännu dröja något och åkalla
den heliga jungfruns och alla de öfriga helgonens förböner om hjclp
från höjden.
Då föll påfven på knä och med honom hela menigheten, och cn
ensam, klar röst uppstämde litanian, der hvarjc vers, innehållande
bön till något helgon, besvarades af allt folket. I en qvarts timme
hörde jag intet annat än: »ora pro nobis!» oupphörligen lrammumladt
af många, många tusen röster. Det var, som 0111 man bultat på
himmelens port med feberaktig ifver och fruktan, att den icke skulle
öppnas; till slut tycktc man, att den gliintadc något, ty den ängsliga,
enformiga melodien ändrade karaktcr och blcf gladaro och mera
förhoppningsfull, och med Agnns l)ei kommo långa klara ackord, som
bådade, att det icke var någon fara längre, ty S:t Petri nyckelknippa
slamrade redan.
Under allt detta föregick en egendomlig tilldragelse uppe i luften
högt öfver mitt hufvud. Ett vaxljus i en af kronorna hade fallit
omkull och antäiult papparbetet, livar och cn fruktade fir sin nacke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
