- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
84

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de mest fantastiska figurer, håller man sitt intåg i det gamla Tibur,
med livars namn är förknippadt minnet af sådana gubbar som
Ho-ratius, Propertius, Catullus och Mecfenas.

Af allt hvad jag ännu sett, är Sorrento det enda, som i
underbart behag kan jemföras med Tivoli. Natur och historia hafva der
räckt hvarandra handen till att skapa en tafla, sammansatt af
stupande klippor, brusande vatten och murgrönkransade fornlemningar.
Klippor ser man mångenstädes; men ej öfverallt ser man dem af en
aldrig hvilande flod svarfvade i de underligaste gestalter, urhålkade
i de besynnerligaste grottbildningar och undergräfda af vågor, som
tyckas försvinna i afgrunden. Vattenfall och ruiner finnas ock
mångenstädes, men icke är hvarje bölja besjungen af Horatius, icke bär livarje
ruin Catulli namn, och ingenstädes utom här har man en syn,
jem-förlig med den, då Anio i skummande yra störtar ut genom
hvalf-bågarne på den ädle Meca3nas’ forna villa. Underliga skickelse! I
de salar, der skaldernas beskyddare en gång undfägnade sina
poetiska vänner, har den nyare tidens prosa anlagt ett — jerngjuteri.
Det kan kallas att drifva in absurdum Horatii bekanta: utilc dulri!

Och-nu tror du kanske, att jag skall tralla för dig den gamla
visan om Adriani väldiga villa vid bergets fot, så och så många
mi-glier i omkrets, eller om Sibylla-templet på toppen af Tivolis klippa,
vid randen af det svalg, i hvilket kaskaden störtar, så och så många
fot i djupet, eller 0111 Villa d’Este med sina cypresser, der jag läste
Byströms och Fogelbergs namn på ruinerna af en förfallen
vattenkonst? Nej, var lugn! Men jag måste för (lig, som är en vän af
musik, söka beskrifva något obeskrifligt, som väckte mig midt i
nattens lugn och höll mig vaken i fulla två timmar. Det var en
serenad, troligen gifven i samma ursprungliga form som den, hvilken en
gång störde de sabinska qvinnornas slummer. De, som sjunga
serenader i bergen, iiro alltid förälskade, och, att döma af styrka, ifver
och uthållighet i stämman samt ordens innehåll, var denne, som jag
hade det nöjet att höra, värre än den käraste klockarkatt. Melodien,
oin man så kan kalla detta gräsliga fram- och tillbakaåkande på
några toner, skulle innehålla fyra takter, såvida den kunde noga i
notskrift uppfattas. Den går i moll, börjar på dominanten och
krånglar sig efter många krumbugter ned till tonikan, der den behagar
dröja i en kadens, hvars längd beror på det väder, som efter den
föregående strapatsen finnes (jvar i sångarens lungor. Till denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free