- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
88

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(len. Qvinnorna i detta örnbo hinna nästan icke göra annat under
dagens lopp än bära vatten. Tvenne gånger om dagen sträfva de
den branta vägen upp och ned med sina urgamla kopparkärl på
huf-vudet och oftast med ett litet barn vid bröstet och stickstrumpan i
handen.

Och så framskymtade i solnedgången det gamla Subiaco,
märkvärdigt för sitt sköna läge och ännu märkvärdigare i kyrkohistorien.
Der är Benediktinerordens vagga. Högt, högt uppe på berget i en
underbart poetisk klyfta, i hvars djup Anio brusar, ligger det
berömda klostret. Ar 496 — säger en latinsk inskrift på en af
klosterväggarna, hvilka för öfrigt äro öfversållade med dylika — vid
fjorton års ålder drog sig S:t Benedictus undan verlden och egnade sig
åt gudliga betraktelser i en gammal håla, ännu kallad »Saero sj)cco».
öfver denna heliga håla är klostret med sin kyrka bygdt, och det
allra heligaste är naturligtvis sjelfva grottan, bibehållen i sin
naturliga gestalt, med målningar på klippväggen från böljan af sjette
århundradet. Ute på klostergården sväfvar på den stupande
fjällmuren en, såsom det tyckes, fullkomligt lös klippa öfver åskådaren,
utan att hon dock någonsin visat håg att falla. Hålles hon kanske
tillbaka af den bild af helgonet, som i pathetisk ställning står
nedanför berget? Derpå tyder åtminstone inskriften under stoden: »Forma,

o nipc, c non äanneggiare i figli miei!» (Statt stilla, o klippa, och
förgör icke mina söner.)

Förbi några fabriks-skorstenar, till hvilka jag icke kunde
underlåta att med någon förändring ställa den Ehrensvärdska frågan:
»Skorstenar, hvad viljen I?» vandrade jag ned i staden. Der var
folklif och väsen. Subiacos unga medborgare och medborgarinnor i
mer eller mindre paradisiska kostymer »hoppade hage» precis på
samma sätt, som jag sjelf gjorde det i min barndom. Nå ja,
barnungar äro sig lika öfverallt. Men vällofliga borgerskapet i det goda
biskopsresidenset Subiaco gjorde på samma sätt. Väl hoppade de
icke hage, men med klot och flata stenar spelado de midt på blanka
tisdagseftermiddagen och midt på stadens torg ett spel, som kallas
•»boccia», och som våra hederliga gotliindingar spela under namn af
»varpa». Deras utomordentliga skicklighet i att trätta målet vid
hvarjo kast, vittnade om »daglig öfning».

Nå, iin deras fruntimmer?*... Vid de sabinska qvinnornas
bort-röfvande måste romarnc redan hafva varit verldens morskaste folk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free