- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
91

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bondgosse, så att det liven i luften, oeh tamburinen skriilde, och den
tiburtinska serenaden fägnade på nytt mina öron. Det var en afton
af mycken ljufhet och mycken poesi.

Från Olevano marscherade jag utfor berget genom en bördig dal
till den gamla pittoreska staden Gennazzano. Der har en gång
varit påfven Paul den andres säte, och ännu ser man från denna tid
gamla ärevördiga byggnader i gotisk stil med präktiga
spetsbågsfön-ster ocli tina rosetter i sten, på hvilkas fragmenter nutiden torkar
linne. Min ende bekantskap i Gennazzano var en skolgosse, som
talade med mig om den romerska historien och derfgr fick sig en näfve
körsbär: men då han för öfrigt visste föga besked, lemnade jag hans
hemort och tågade mot Palestrina.

Innan jag kommit halfvägs, började Jupiter tonans låta sitt
artilleri dundra i bergen, ackompagneradt; af smattrande regnskurar.
Uppe på en höjd skymtade ett hus: det var ruinen af ett gammalt
kloster. In i ett vidsträckt grafhvalf med öppning utåt vägen tog
jag min tillflykt, och flero med mig. Der satt jag på grusade
graf-var i sällskap med åsnedrifvare och ryttare i slokiga hattar och stora
skägg. Blixtarne upplyste det halfdunkla hvalfvet, åskan rullade
majestätiskt mellan bergen, regnet sköljde i strömmar ned genom de
brustna fönsterbågarne. Nu eller aldrig var det tillfälle att få ett
riktigt iifventyr. Men det var för besatt: karlarne voro de
hyggligaste själar i verlden, och mitt hjerta klappade ej ett enda ögonblick
fortaro än förut. Det är ju för eländigt! Det lins ingen romantik
mer i verlden. Den har försvunnit med sina röfvare och banditer.

Palestrina, de gamles Pneneste, från hvars höjd Pyrrhus och
Hannibal en gång blickat hort till Rom, hvars Fortunateinpel var ett
af verldens underverk, och 0111 hvars herrlighet Horatius sjunger, har
nu sjunkit så djupt, att det ej eger ett värdshus för att mottaga den
trötte vandraren. Jag fick till sist herberge hos enkan eften en
»ca-2)cl1ajo» d. ä. en hattmakare. Hon var en riktig rusthållaregumma
med två vackra döttrar, som genast gjorde sig bekanta med
främlingen och invigde honom i familjens alla förhållanden. Jag skulle
vilja kunna måla den uppståndelse, jag förorsakade hos det vänliga
folket; huru gumman, som blott egde tre tänder, pratade, som om
hon haft munnen full; huru äldsta dottern tuktade sina båda söner,
Alexander och Ca;sar, hvilka jemte modern greto efter pappa, en
försvunnen rysk målare; huru tvenne gamla gummor, med tillsammans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free