- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
94

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jordiska makt, synes Roma i sin stolthet hafva velat lefva ensam för
sig sjelf: hon har skilt sig från jordens öfriga städer, och som en
drottning, fallen från sin tron, har hon i ensligheten dolt sina olyckor.

Du skulle kan hända efter denna skildring kunna tro, att
ingenting förskräckligare gifves än den romerska Campagnan; men då
bedrar du dig högeligen; hon bär stämpeln af en förunderlig storhet.
Man är alltid färdig, då man betraktar henne, att utropa med
Vir-gilius:

Salve, raagna parens frugum, Saturnia tellus,

Magna virum!

(Hell, Saturniska jord, du moder åt herrliga grödor,

Moder åt väldiga män !)

Betraktar man dessa öde fält såsom ekonom, — ja, då kan man
visserligen blifva tröstlös; men betraktar man dem som konstnär, som
poet och till och med som filosof, så vill man må hända icke, att do
vore annorlunda. Asynen af ett gungande sädesfält eller en
grönskande vingård skulle icke på själen göra ett så starkt intryck som
anblicken af denna jord, hvilken den moderna kulturen icke förmått
föryngra, och som, så att säga, förblifvit antik, liksom de ruiner,
hvilka betäcka henne. — Ingenting är vackrare än linierna i den
romerska horizonten, än den milda vågformigheten i ytorna och de
mjuka och smältande konturerna af de berg, som begränsa dem. En
egendomlig dimma, utbredd öfver de fjerran belägna föremålen,
af-rundar dem och borttager allt, som kunde synas för hårdt och
kantigt i deras former. Skuggorna äro aldrig tunga och svarta. Det
finnes inga massor så mörka i klipporna eller löfverket, att icke
alltid en smula ljus smyger sig dit. En särskild harmonisk stämning
förenar jord, himmel och vatten: förmedclst en omärklig öfvergång i
färgerna sammansmälta alla ytor i sina gränslinier, utan att man kan
bestämma den punkt, hvarest en färgskiftning slutar och en annan
böljar. Ilar du någonsin sett i Claudo Lorrain’s landskap detta ljus,
som tyckes idealiskt och skönare än naturen? Nåväl, det iir
ingenting annat än Romas ljus...»

Aldrig har jag bättre än i dessa Chatcaubriands ord kunnat finna
uttryck för livad jag kände, då jag en afton helt allena befann mig
sittande vid foten af en gammal fornlcmning midt i denna ödemark,
som omgifver »tlie Niobo of nations». Ah, du skullo ha hört, huru
jag deklamerade den fransko stilistens glänsande perioder för do lyss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free