- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
95

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nande blommorna och gräsen, till dess jag sjelf, gripen af de
präktiga orden och den sublima tafla, som omgaf mig, tyckte mig
plötsligen krympa samman och bli så liten, så liten, — ja, till och med
mindre än de qvicka ödlorna, som lekte på den murgrönklädda
ruinens vägg. Hvilken ensamhet, hvilken tystnad, hvilken oändlighet!
Man känner sig andäktig, ödmjuk och högtidlig till sinnes såsom på
en oerhörd grafplats, der tidens hand på hvarje sten ristat: här
hvi-lar en spillra af det gamla Ilomas ära!, och man suckar med Job:
»menniskan, af qvinna född, lefver en liten tid, full af oro: växer upp
som ett blomster och faller af: Hyr bort som en skugga och hafver
ingen varaktighet»; — eller utbrister som den gamle hedningen,
iEschylos:

«0, menniskolifvets öde! Under lyckans dar

En flyktig skugga liknar det; i sorgens tid

En fuktig svamp med lätthet plånar ut dess bild!...»

Låtom oss återvända till Koma! Hvilken dudsstillhet mellan
dessa oändligt långa, hvita murar, som tyckas aldrig vilja taga slut,
och som äro så egendomliga för det sydländska landskapet! Då och
då visar sig en kärra långsamt framsläpad på den dammiga vägen,
under det hästen i all maklighet nafsar på höknippan, som dinglar
vid skakeln, och den brunstekta formannen tar sig en grundlig lur,
utsträckt på magen öfver lasset. Kanske möter man en ståtlig
cam-pagnabonde med sitt mörka skägg och sin allvarliga blick, i
bred-skyggad svart hatt och höga läderdamaskor med sporrar, samt med
en lång pik i handen galopperande på en präktig springare. Eller
kommer en vinkörare, sjungande inom sin underliga vagnskur,
ackom-pagnerad af sin skällande spetshund och af de mångfaldiga klockor,
som pryda suffietten och dragaren, hvilken derjemte till skydd mot
sommarens yrfän är behängd med ett brokigt nät och med slängande
tofsar. I stadsporten står den franska posten och halfsofver vid sitt
gevär, och gatufriden störes blott en och annan gång af en utropare,
som köper gammalt skräp (»roba veccJiia») eller erbjuder lemonad
åt de törstande själarne och lockar en och annan arbetare ur sin
verkstad med det förföriska: »Aqua fresca! Limone!* Men livar
äro 1111 de pittoreska gethjordarna, som ej länge sedan utgjorde en
lefvande prydnad för det gamla Homas gator och togo sig så väl ut,
spridda i grupper kring de mångtusenåriga egyptiska obeliskerna?
Hvar äro dessa herrliga qvinnor, döttrar af Clelia och Cornelia, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:16:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ncritalien/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free