Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring ett oftast ädelt formadt hufvud, en hy, som hvarken är hvit
eller röd eller grön eller brun eller gul eller blå, men utgör den
förunderligaste blandning af alla dessa olika färgskiftningar, en byst
som en Juno Lucina, hvars linier förrådas af den lätta, livita
dräg-ten, samt på den starka, fylliga halsen en krans af glödande
mörkröda koraller, hvilka bidraga att ännu mer höja kraften i hyns
välgörande värme. Der sitter hvar och en infattad i sin fönsterram som
i en tafla, alla värdiga att förevigas af penseln; men hvad som gör
dem till allt annat än blott lefvande bilder och genast rycker den
estetiske beundraren ned på jorden igen, det är deras utomordentliga
förmåga att kunna prata — fort, högt och länge, utan att hemta
anden, och med en mängd gester, som vore tillräckliga för en hel
skådespelaretrupp i norden. Samtalen fortgå som hvirfvelvindar tvärs
öf-ver gatan i alla riktningar, under det man betraktar det allt mera
vaknande lifvet der nere. Der börja nu vagnarne rulla upp på Monte
Pincio, stamgästerna samlas småningom utanför kaféerna, der de sitta
i rader långt ut på gatan, glacerna ha eu strykande afsättning, och
alla sinnen börja ruska af sig den dvala, som är en följd af
solgudens omedelbara inflytelse på kropp och själ. Ju mera natten får
makt med dagen, desto rörligare blir lifvet, och när mörkrets välde
är fullkomligt, då vimla gatorna af promenerande menniskor, och ett
gladt surr stiger i en oändlig chorus upp mot den undransvärdt vackra
och klara stjernhimmelen. Efter en dag af godt arbete i den
glödande värmen har det ett stort behag att gifva sig in midt ibland
detta folk, der man alltid har något vackert att so och något
egendomligt att lära.
Vill man riktigt lära känna detta folklif, så bör man uppsöka
romaren antingen en afton, då han dricker sitt ’vin i något ruskigt,
men pittoreskt källarhvalf inne i en tvärgata, eller ock på
söndagseftermiddagen, då han uppträder som fulländad sprätt och med sina
högtidskliidda fruntimmer beger sig ut till någon osteria i utkanten
af staden. Inom Koma gifvas sådana ställen öfverallt och bland dem
många, som blifvit ryktbara genom do personer, hvilka en gång
celebrerat dem. Sådana iiro Michel-Angelo’s osteria nedanför
Campi-doglio (Capitolium), Goethes på sidan om Forum, Rossinis i
Traste-vere; vidare »La Palombclla» nära Panthéon, der man njuter det
bekanta Montefiascono med do ryktbara orden: »Est, est, est!» på
etiketten, de franska soldaternas och underofliccrarncs älsklingstillhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
