Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mar, — och allt detta utefter sluttningen af det oOOO fot höga bergetT
med haf och Campagna, Apennincr och Roma nedanför i den
grannaste solbelysning.
Vår käre sommargäst fördes dit genom den af solstrålarne
ogenomträngliga skogen på eu åsna, passande för en gammal
skol-magister, med en förare kallad »Scarnaccio», d. ä. den köttlöse, ej
heller illa passande för en sådan. I skogens mystiska halfdunkel
mötte vi en skara ryttare, som redo mulna fram, i djup motsats till
oss andra, som förde ett himmelens väsen i den gcnljudande skogen.
Nå ja, främst i skaran red också f. d. konungen af Napoli. Han
kan ha orsak att sc mulen ut. Han bor för sommaren i ett litet
hus i Albano. Det skulle föra mig för långt att beskrifva vår glada
fotfärd från Rocca till Nemi, sedan vi beskådat hvad festen egde att
erbjuda och blifvit väl hundra gånger kära i de präktiga
landt-flickorna. Jag vill blott nämna, att vi åto cn landtlig middag i den
vänliga locandan vid Nemi-sjöns strand, och att vid bordet en dispyt
uppstod med en lifvad tysk, vid namn Schweinfurth, som fräckt
påstod, att negrerna ej voro menniskor, biträdd i denna vackra åsigt
af en amerikan från Sydstaterna, men anfallen på det häftigaste af
oss skandinaver, humanismens kämpar, arga som bin och upptända,
af de tömda fogliettorna. Dagen var sådan, som man här kan ha den,
herrlig för några paoli, med poesi och natur, folklif och skämt, mat
och dryck i öfverfiöd, och är man icke af naturen cn veritabel
borstbindare, så måste man känna sig ovanligt stämd till kropp och själ
under förhållanden och omgifningar, hvilkas intryck man förr hemtat.
ur böcker, men här insuper med ögon och lungor i fulla, stora,
lifs-friska drag.
Och nu ett litet ord till dig, du gamla Sverige! Du underliga
land, hvars märkvärdiga individualitet — konstig, knottrig, fantastisk,
stel, men också hög, poetisk och gladlynt — först blir rätt klar för
medvetandet, när man kommer riktigt långt bort från dig och rätt
länge får umbära dc älskliga nyckerna af ditt april-lynne!
Kära-fosterland, förlåt mig en liten, liten sonlig fråga, hvarmed jag alls
icke menar något ondt, men som jag ej kan hålla tillbaka: hvarför,
goda mamma, skickar du så sällan några af dina barn hit ned, jag
menar några af dem, som bchöfva sola sig på Romas kullar, några,
som förstå att sc genom skalet och få ut kärnan af detta
förunderliga, sydländska lif, hvilket i alla våra sagor står för vår inbillning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>