- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
124

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pietro lika liöflig, inför alla står med samma nobla uppsyn den
ståtlige vinskänken, Lorenzo, vacker som en Antinous, välväxt som
en gladiator, djerf och vältalig som en Tribunus plebis. Du skulle
höra honom fråga, om jag vill ha vin, i det han framsjunger: »vuöle
prendere del vino, lei, signore?» Du skulle se, med hvilka ögon till
och med en blygsam nordisk qvinna kan betrakta honom, under det
han framläspar sitt: »datemi un pane!»

Vi hafva härmed oförhappandes kommit in på ett kapitel, om
hvilket man har de mest förvända föreställningar i norden, nämligen
det italienska köket. Hemma hyser man den tron — och flyktiga
resande med dåliga matsmältningsredskap hafva bekräftat det —,
att man undergår en fullständig tortyr, innan man här hinner sätta
sig in i förhållandena. Ingenting är dock osannare än detta.
Visserligen får man hvarken bränvin eller smörgåsbord eller graflax
eller surströmming eller hafregröt: men hvarje folk har ju sina
egendomligheter, och inga äro naturligare och enklare att lära känna
än italienarnes. Jag undrar just, hvilken frisk menniska ej skall
känna sin matlust eggad vid åsynen af det hvita brödet, de goda
sopporna, det mustiga köttet, de förträffliga grönsakerna, att icke
tala om frukt och vin, som man har hela året om för en ringa
penning.

»Nå, men oljan!»

Ja, när man tänker på den gemena vätska, som stundom bjudes
oss der uppe nedanför den sextionde breddgraden, så må man ha
skäl att fördömma, men den äkta italienska oljan är fin och smaklig
och kan ej annat än välgörande beröra äfven den läckraste gom.
Du skulle för öfrigt höra den gamle Alessio beprisa och servera »un
biton pezzo di caprdto arrosto» (stekt killing) eller »un gaUinaccio
huonissimo» (kalkon) eller »una binteca con cipolla c patate»
(biffstek) eller »una crostuta di mda* (äpplekaka) — eller se Lorenzos
blickar öfvcrtala dig att smaka »un pancucumo» (Pfannkuehen) eller
»un bcl giardinetto* (011 »liten trädgård» af blandado frukter), —
så skulle du finna, att man här nere vet att lcfva på en gång godt
och billigt och dessutom tusen gånger enklare och naturligare i allt
öfverflöd än i do delar af jordklotet, der humöret lider, om ej magen
ilr öfvcrlastad af starkt kryddade och hetsando saker. Det är med
smaken i denna väg alldeles som inom det rent estetiska området:
naturen och den sunda känslan äro genom förvända vanor så bort-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free