- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
125

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krånglade och förkonstlade, att man icke längre vågar eller kan tro,
att det enkla och naturliga är det hästa och nyttigaste.

En annan fördom, som är allmänt gängse hemma, är den, att
italienarne äro visserligen ett gladt och lifiigt, men också ett listigt
och hjertlöst pack, mot hvilket man alltid måste hålla sig i
försvarstillstånd, en samling af mera eller mindre lint klädda, men
allesammans lika slipade skälmar och röfvare. För att bli öfvertygad om
oriktigheten af ett sådant antagande, fordras visserligen, att man bör
bo ibland dem och bo der en längre tid, tala deras språk och lefva
deras lif. Men då går det också alltid med en sann och naturlig
menniska så, att hon från fiendtlighet och misstanke kommer öfver
till vänskap och förtroende, samt vanligast slutar med att
passionerad t älska detta folk, hvilket i så oändligt många ting just
motsvarar det ideal af mensklighet, som en något liHigare fantasi
ovil-korligen skapar sig, under det man brottas med verkligheten. Listiga
äro de som alla sydländingar, och kunna de lura någon, så anse de
detta från sin barnsliga ståndpunkt lika tillåtligt som att springa
förbi en annan på gatan, om man har starkare och vigare ben.
Finna de sig deremot öfverlistade af ett lugnt och säkert öga, och
beledsagar man tillrättavisningen — icke med ondska och ovett, utan
med några skämtande ord, så har man för alltid gjort dem till sina
ödmjuka tjenare och kan fullkomligt lita på deras ärlighet.

Att kalla dem hjertlösa är en hård beskyllning. De äro tvärtom
•de hjertligaste och välvilligaste menniskor man kan träffa; här finner
man icke tyskens plumpa vänlighet, icke fransmannens gentila, men
aimiitta höfiighet, icke engelsmannens stela formalism, utan ett öppet,
ledigt och naturligt väsende, som man i hjertat afundas dessa
naturbarn, emedan de i sin omedelbarhet bära sig åt så, som vi endast
kunna det efter den bästa uppfostran. Tag en dräng, hvilken Som
helst af dem, som passa oss upp för en bajocco i drickspengar, se
honom, när han fått på sig sina »civila» kläder efter slutadt
dagsverke, presentera honom i hvilken krets du behagar såsom »/?
Jlar-chcsc di Vino bianco» eller »II Conte di GaUinciccio», — och jag
är säker om, att ingen i hans manér eller konversation skulle ana
det ringaste om, att han tillbragt sin dag med att torka glas eller
servera kotletter.

Sällan har jag varit föremål för en sådan godhet och vänlig
uppmärksamhet som af mitt hederliga värdfolk här i det välsignade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free