- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
129

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nande åtbörder, under det de sjunga marseillaisen och dricka »petits
verrcs». Kära vänner, jag är ledsen, in i själen sorgsen är jag att
icke kunna bringa er det budskapet: »jag har illuminerat min boning
för att fira Komas befrielse». Men skulle det en gång ske, — da
skrifver jag ett bref med Bruti penna, doppad i Ciceros bläckhorn,
och det på romerska senatens bästa postpapper...

Låtom oss söka förströ bitterheten med en liten utflygt på landet.
Ett egendomligt skådespel erbjuda de fester, som vid olika tider firas
i de små bergstäderna. Det är vanligen någon af Madonnans
högtidsdagar, som samlar landtfolk nära och fjerran från till gudaktighet
och handelsbestyr, ty här gå ännu gudstjenst och maiknad i
ursprunglig förening med hvarandra, såsom hos oss under medeltiden
Eriksmessan, Olsmessan, Henriksmessan o. s. v. uppkommo. Den 8
september firades Madonnans födelsedag, och som denna med
synnerlig festlighet högtidlighålles i Genazzano, beslöt jag att i sällskap
med en tretlig dansk företaga en utfärd till den vänliga orten. Vår
resa började under rätt sorgliga utsigter. Himmelen, som på
resdagens morgon varit klar, antog en allt mera mulen uppsyn, och det
fordon, i hvilket vi under åtta timmar skulle sitta fastnaglade, var
ett pinoredskap af så utomordentlig beskaffenhet, att endast den
manligaste stoicism, understödd af den tröstande tanken, att vi
åtminstone färdades som äkta italienare, kunde uppehålla det hårdt
pröfvade modet.

Vi voro inalles tolf personer efter två usla ök, och dertill ett
högst blandadt sällskap. Bredvid kusken satt en bonde i hvita byxor,
hvilka snart af naturliga skäl antogo sorgens färg. I kabrioletten
trängdes en handelsbetjent, fin och förförisk som en Adonis, med en
liten skomakare och en båtsman från påfvens korvett »Den
obe-fläckade aflelsen». Inne i kupén voro vi sex, en advokat, en ända
till fortviflan tjock canonicus från staden Civitella, en rödhårig
hof-mästare, skomakarens treHiga fru, i omfång täfiamle med presten,
samt min vän och jag. Bakpå satt ett slags gårdfarihandlare på
en väldig packe bomullsdukar, och öfver våra hufvud på vagnens
f. d. suftlett hängde en hel skobod, i hvarje ögonblick hotande att
krossa det bräckliga underlaget. I sådant tillstånd rullade vi sakta
ut genom Porta Maggiore och fram på Via Labicana. Snart var det
liHigaste samtal i full gång, och det var eget att iakttaga, med
hvilken oförskämd, halft hånande förtrolighet alla behandlade den feta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free