- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
137

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligaste scen i (len inbrytande skymningen. Vid alla bord sitta
grupper af drickande och ätande män, qvinnor och barn. Uppassamo
springa med uppkallade skjortärmar från bord till bord, slänga här
fram en ost, der ett fat sallad, på ett tredje ställa de en foglietta
och söka i allmänhet förverkliga den för en fattig menniska omöjliga
uppgiften att vara allestädes närvarande, lmellertid ljuder sången
oui >La Zoccolara», som nu för tiden är romarnes älsklingpstycke,
och om vi ej kunna uppfatta orden, så kommer det deraf, att
konversationen öfver hela scenen är så lifiig och högröstad, att ingenting
annat tydligt kan urskiljas, än de enstaka utropen: *Camericre!> och
»Ecco mi (jua!*

Tyst! Hvad var det? — Alla tystna liksom vi, och sorlet har
upphört som med ett trollslag. Det är ljuden af en mandolin,
ackom-pagnerad af guitarr och tamburin. Ater »La Zoccolara!» Hela
verl-den brummar den med, och »La Zoccolaras> toner trummas
formligen in i min fattiga hjerna. Xu har solen gått ned, det har ringt
vesper, och månen står blank och full öfver den lifiiga scenen, som
af de tömda vinflaskorna fått en ännu litligare rörelse oeh i det
bländande månskenet ett ännu mera fantastiskt utseende.

Huj! Der ljuder salterellons lifiiga takt, och i ett nu hvirfla fyra
par i bacchanatisk yra om hvarandra på den mjuka gräsmattan.
Per Bacco! hvilka rörelser, hvilken käckhet, hvilken ysterhet! Det
är, som om bilderna på någon gammal sarkofag trädt fram ur
mar-morn för att förtrolla menskliga ögon i den sviifvande dagern. Håll
i mig, ty jag svindlar, eller jag störtar som en galning in bland de
gycklande gestalterna! Nu förstår jag, huru Maniaderna kunde
sönderslita Orpheus, ty jag känner sjelf den innerligaste lust att rusa
på den beskedlige spelmannen, som med sina toner förorsakat denna
oroliga rörelse i kropp och själ... Gud ske lof, han slutade sjelfmant
och undgick derigenom sin store stamfaders sorgliga öde...

Men denna gyllne tid har äfven sin mörka sida: det är den
ursinniga kärlekens och den blinda svartsjukans tid. Ivnifven spelar
ofta en hufvudrol i sista akten af dessa vinfester, och den sista
söndagen såg tvenne offer blöda och dö inom Romas murar, det ena för
en qvinnas hand vid Fontana di Trevi, det andra nere vid Tibern
för en tjuguårig ynglings. Bevekelsegrunden till dessa hemska
våldsgärningar är nästan alltid sårad kärlek och svartsjuka. Det heta,
sydländska lynnet oeh folkets inrotade vana, att i fråga om utkräf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free