Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häraf lefver ännu i namnet på en bro, kallad »Ponte sanguinario»
(blodsbryggan), belägen mellan en afgrund och en bergvägg så
ypperligt, att den vildaste röfvareroman ej kunde måla det bättre. Vi
passerade denna väg under beskydd af skarpladdade musköter.
Saken var den, att värden på det kafé i Otricoli, der vi
förfriskade oss efter förmiddagens mödor, var korporal vid nationalgardetr
och då han med två man skulle föra fyra motsträfviga konskriberadeT
som länge undgått myndigheternas efterforskningar, till Narni, ville
vi icke försumma tillfället att i så angenämt sällskap vandra öfver
den kala fjällryggen. Af de konskriberade var isynnerhet en ansedd
som farlig, en »montanaro» med kraftig gestalt, vackert hufvud och
bestämd min, nu stum som en fisk af förtrytelse öfver att
nödgas-lemna sina berg och sin frihet. Honom till ära voro gevären
skarpladdade. Korporalen var en vacker, hygglig karl med godt sätt och
en viss värdighet i hela sitt uppträdande. Hans båda underordnade
voro unga pojkar om tjugu år, den ene troligen bokhållare, den
andre med all säkerhet barberare: det hördes på hans tunga och
syntes på hans hår. Samtalen voro lifliga och så underhållande som
möjligt. Politiken utgjorde naturligtvis hufvudämnet, och den
behandlades på ett särdeles fritt och ogeneradt sätt, under det vi
ömsevis trakterade hvarandra med det vin, osteriorna vid vägen erbjödo
för 5 bajocchi = 19 öre flaskan. På det sista hvilostället tackade
vi våra italienska vänner, som med mycket intresse lyssnade till våra
tirader om Sverige-Norges och Italiens vänskap, drucko en skål för
frihet och oberoende, liöllo uppmuntrande tal till de konskriberade,
som blifvit modigare af drufvans safter, och talade till dem om
fosterland och pligt med sådant eftertryck, att de lyssnande bönderna
togo af sig hattarne som vid en predikan, medan qvinnorna stodo
med öppen mun, andäktigt lyssnande... Och så kommo vi till NarniI
Hvilken anblick från bergskanten, utefter hvilken den vänliga
staden låg utsträckt! Framför oss sågo vi en vidsträckt dal, på alla
sidor omsluten af höga berg, beklädda med skogar och öfversållado
med små villor, och i dalens botten strömmade en af Tibers bifloder
under de präktiga lemningarna af en gammal romersk bro. Genom
donna dal gick följande ilag vår väg. Väldiga hvita oxar med
klingande bjollror släpade plogen i långa fåror mellan do åldriga
vinstoc-knrne. På andra sidan dalen hamnade vi i Terni, beläget i mynningen
af en bergklyfta, som derifrån i djupa vikar skär långt in i landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
