- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
148

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

melodiska klockor tyckas ringa för de döda och icke för de lefvande.
Icke en menniska spåras under de dunkla spetsbågshvalfven, medan
fem prester dagligen läsa messan och musiken genljuder i de väldiga
skeppen. Om man blott egde tillräckligt ljus, kan man aldrig ega
större frihet eller lämpligare omgifning att i allt lugn betrakta
ställets stora märkvärdighet, nämligen de fresker af Cimabue, Giotto och
hans efterföljare, från hvilka det moderna måleriet brukar räkna sin
härkomst. Templet består af två stora kyrkor, den ena ofvanpå den
andra. I den öfre, mera ljusa och glada, har Cimabue förevigat sitt
minne i bilder, af hvilka dock endast få, till stor del halfutplånade
spår qvarstå. I den nedre finnas Giottos arbeten, men ställets
mörker gör det svårt att klart urskilja de vidsträckta bildernas innehåll.
I tre timmar ströfvade vi omkring, bemödande oss att tyda detta
öf-ver 500 år gamla, herrliga bilderspråk, som ännu i de återstående
lemningarna talar så ädelt och vackert till känslan. Det är något
särdeles högtidligt att beiinna sig så der ansigte mot ansigte med ett
minne, som bildat vändpunkt i mensklighetcns utveckling: man blir
på en gång lyftad och ödmjuk till sinnes, och man tackar Gud, att
man får upplefva en dylik stund.

En liten episod från denna utllygt kan jag ej underlåta att
berätta. På hemvägen, då vi passerade den lilla orten Maria degli
An-geli med sin stora kyrka, bygd öfver S. Francesco’s ursprungliga hydda,
»La Casci santa*, stannade vagnen, och kusken frågade, om vi
tillläte »un fratc>, en munk, att stiga upp jemte oss. Efter någon
tvekan gåfvo vi vårt samtycke, och munken klcf upp, följd af
välsignelser från en omringande skara. Genast fordrade han helt oblygt,
ehuru åkdonet var vårt, att erhålla plats på hufvudsätct, emedan han
ej kunde åka baklänges. Jag log och afstod min plats, hvarpå en
kostlig diskussion började. Det var den gamla striden mellan
katolicismen och Luther, som nu i den vackra höstaftonen åter
utkämpades mellan munken och mig. Ilan var en ganska bildad och
vältalig man, hvilken som predikant blifvit skickad öfver hela Italien,
och det hördes äfven på hans cirklade perioder, hvilka han en gång
för bättre eftertryck späckade med ett språk på latin ur Matlici
evangelium, ö:c kapitlet, framsagdt med ett ögonkast, som betydde
så mycket som: »knäcker du den nötenr» Men jag lät mig
ingenting bekomma, utan sade helt käckt, att jag ej kände katolska kyrkans
Vers io vulfffita, och att jag ej heller ansåg den som auktoritet, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free