- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
155

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läsande och blodets sinliga närvaro i detta förvandlade bröd, blef
omvänd derigenom, att han såg hostian blöda, när hon bröts under
den heliga akten. Det är detta ämne, som Rafael behandlat i cn af
de förträffligaste bilderna i Vatikanens stanzer. Denna blödande
hostia bevarades som den heligaste relik, fördes i procession till
Orvieto och öfverlemnades åt biskopen, hvarpå grunden lades till
Orvietos domkyrka, hvilken sålunda blef den första s. k.
Corporal-eller Kristi lekamens kyrka i verlden. Nu finnes ett sådant
corporal-kapell, der hostian gömmes, i alla katolska kyrkor, men det
märkvärdigaste bland dem alla är Orvietos, der lemningarna af den
blödande hostian ännu ligga förvarade i det dyrbaraste relikskrin,
stående i det kapell, som kallas Santissimo Corporale. Det är detta
mirakel vid messan i Bolsena, som gifvit upphof till do Kristi
lekamens fester, hvilka med evinnerliga processioner firas hvarje år i
slutet af juni månad öfver hela den katolska verlden.

Vi hade svårt att skilja oss från Orvietos herrligheter, men då
slutligen det efterlängtade brefvet från Ro ma kom med mynt och
löste oss ur den ljuttiga fångenskapen, nödgades vi bryta upp.
Oak-tadt det hotande vädret och do ödsliga trakterna, beslöt min
reskamrat att vandra, första dagen till Bolsena och den andra till
Vi-terbo, samt begaf sig derför af en morgon, innan det hunnit dagas,
under det att jag beslöt mig för att begagna mig af do
beqvämlig-heter i fortskaffningsväg, som erbjöd o sig i Orvieto. Jag vinkade
farväl till den vänliga staden klockan nio samma morgon, som min vän
marscherat.

Det var en ruskig och kall höstdag. Det gick i stormande fart
utför klippväggen, och medan vi sakta kröpo uppför den motsatta
bergsluttningen på dalens vestra sida, hade jag godt tillfälle att
ännu en gång njuta af den sköna kyrkofasaden. När vi kommit
uppför »la sctlita» eller backen, försvann kyrkan för min blick, som i
stället möttes af en ödslig bergplatå, der jag vid en italiensk
tullstation återfann de romerska gensdarmerna. Under ett pjaskando
regn passerade vi detta ökenlika högland, der träd hörde till
sällsyntheterna och de enda bebyggarne voro några magra får med deras
halfvilda herdar. Midt i denna ohyggliga trakt låg den första
romerska gränsposten, Capraccia, der passen viserades. Hu, hvilket hål!
Grått, kallt, ödsligt, smutsigt öfver all beskrifning! Det var derför
en uppfriskande känsla, när man kom in bland Montefiascones vin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free