- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
162

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Med oändligt nöje», var mitt svar; »men det beror på, hvad vi
skola se. Jag föreslår, att vi besöka en af de stolta villor, som den
romerska högadelns medlemmar underhålla och upplåta åt
allmänhetens begagnande, medan de icke ha ett öres vinst af de många
tusen scudi, de kosta på sina parker, dammar och vattensprång. Man
bör hålla dem räkning för denna stolta frikostighet och besöka deras
lustgårdar för att visa, att man vet uppskatta smak och
skönhets-simie. Vi ha då att välja på tvenne, nämligen Villa Borghese
utanför Porta del Popolo, der vi i herrliga lunder och ståtliga alléer få
se den förnäma, eleganta och sköna verlden defilera förbi oss i full
parad i vagnar eller till häst, — samt Villa Doria Pamfili uppe på
Janiculus, der vi ha den herrligaste natur och få njuta den i den
djupaste ro utan att störas af någon obehörig varelse». — »Till
Janiculus, till Janiculus!» ljöd fältropet, och vi satte i väg.

Om en stund vandra vi nedför den stora, för hela verlden
bekanta trappan, och i samma ögonblick som de hundra åkarne nere
på Piazza di Spagna få ögonen på oss, börjar på torget ett rammel,
som kan göra oss lomhörda. Alla sätta nämligen på en gång sina
åkdon i rörelse emot oss, precis som småfiskar i en dam, när man
kastar bröd till dem, med blixtens snabbhet alla på en gång kila
emot det utkastade betet. Alla skrika öfver hvarandra, utbjuda sina
vagnar och utropa sitt pris, och man skall vara ganska lugn och
öfvad för att icke bli alldeles förbryllad och förlora koncepterna i
detta vilda virrvarr. De, som ej kunna höras för afståndets skull,
stiga upp på sina kuskbockar och sträcka två eller tre fingrar i vädret
för att visa spekulanten, huru inånga paoli de begära för en kurs.
Dock — vi behöfva ej hela denna entreprenad-auktion. Ytterst i
massan har jag igenkänt uppe på ett kusksäte ett lnifvud, värdigt
en Odysseus eller en Agamemnon eller någon annan af antikens
hjeltar. Vi ha genast observerat hvarandra; en stilla vink med
lnif-vudet, och vi ha förstått hvarandra. Vi iiro nämligen gamla vänner;
lian vet en gång för alla, hvad jag vill ge, jag känner hans präktiga
vagn, lians duktiga hästar och framför allt honom sjelf såsom en
hedcrspascha från Sicna, som talar den vackraste italienska, man
vill höra, och iir liilig och språksam öfver all beskrifning. Derför
låter jag gcrna do andra krypa in i vagnen: sjelf tager jag mig plats
bredvid min hyggligo »corchicre», ocli under lustiga samtal rulla vi
nu i sakta mak genom de smala gatorna öfver Ponto S. Angclo förbi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free