- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
167

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

staden, hvars invånare berömma sig att vara verkliga afkomlingar af
de gamle romarne. Der firades hennes fest den 22 november med
stor messa och en dundrande kyrkokonsert, gifven af det påfliga
kapellets manliga och omanliga sångare med biträde af stor orkester
och orgel. Detta låter nu mycket pompöst, men är i sjelfva verket
icke så förunderligt storartadt. Kyrkosången liknar kyrkorna:
ytlighet, fliird, öfverlastning, onatur, banala fraser nr de verldsligaste
operor, tomma figurer, halsbrytande koloratur, fullkomlig oförmåga
att handtera stämmorna i en chör eller ensemble, bravur med
sin-nesretande effekter och nervskakande instrumenter, — med ett ord,
en så fullkomlig barockstil, som man gerna kan tänka sig, tillika
öfver-gjuten af samma bedöfvande, ja nästan qväfvande doft, som,
uppstigande från presternas rökelsekar, fyller templet under en högtidlig
messa. En sund menniska står icke ut i tio minuter med den
kryddade anrättningen; man blir formligen illamående, man måste ut för
att andas. Puh!...

Och detta är den berömda italienska musiken? frågar man. Ja,
här i sångens hemland står den på klena fötter. S. Cecilia har flyttat
norr om Alperna, tyckes det. Här blef hon visserligen halshuggen,
här ligger hon begrafven, och här har hon en akademi, uppkallad
efter hennes namn. Men denna inrättning är numera knappast en
skugga. Den uppgaf sin sista suck en afton för några år sedan, då
man der gaf *11 trovatore» för åtta (säger 8) pianos. Vid denna
barbariska kraftansträngning vände sig S. Cecilia i sin graf och hennes
ande flydde från Roma. Men hon lemnade qvar i sitt ställe en
ministre plénipotentiaire, verldens erkändt förste pianospelare, Litzt,
som verkligen sträfvar allt, livad han kan, att göra den klassiska
tyska musiken bekant och begriplig för romarne. Han biträder
nämligen med råd och dåd ett sällskap, som här bildat sig för
uppförande af kammarmusik. Jag har hört några af de konserter, man
gifvit, och måste erkänna, att det var öfverraskande höra italienare
spela en qvartett af Mozart eller en trio af Beethoven, — men
kanske ännu mera att höra den våga sig på Schumanns berömda
qvintett eller Bachs konsert i d-moll. Den förre blef dem dock
för romantiskt sväfvande och luftig, den senare för tung och
gedigen. Det fattas alltid detta åt det yttre och sinliga riktade folk
förmåga att ge uttryck åt de djupare känslor, som röra sig innerst på
själens botten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free