- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
171

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

glacerade buk rymmas en mängd glödande kol. Hela apparaten
kostar några bajocchi, men också finner den en vidsträckt användning.
När en donna går ut på gatan under kallt väder, kan man vara
säker, att hon har sin scaldino på armen; sätter hon sig i fönstret för
att studera folklifvet, hvilket hon aldrig uraktlåter, så är scaldino
med, och de båda händerna fråssa af hans utstrålande värme; sitter
hon på en offentlig plats och säljer frukt eller matvaror, så har
scaldino gerna sin plats mellan hennes fötter, och hon hedrar honom då
oftast med namnet *il marito» eller den äkta mannen. Äfven pa
bibliotek och offentliga emhetsverk mötes man i korridoren af den
inbjudande synen af en rad glödande scaldini, hvilka de arbetande
tillegna sig och begagna efter behof. Främlingen använder ännu ett
annat sätt att värma sig. Han reqvirerar på ett kafé en »mezzo
caldo», hvilket efter orden betyder en halfvarm — men hvad?
Iie-gär en sådan, — och du skall finna dig öfverraskad att här i
södern, i vinets förlofvade land, erhålla något, som — med respekt at
säga — på ett hår liknar en kunglig svensk tuting, blott med den
skilnad, att den är tillverkad af rom, hxilket här i Koma torde vara
det mest passande, samt att den fas för det sjungande priset af tva
bajocchi, hvilket i svenskt mynt gör 7,« öre. Skulle man ej under
sådana omständigheter kunna finna kylan dräglig?

Denna förändring i väderleken inträflade med adventet, och i
och med det samma öfversvämmades äfven Koma af det slags folk,
som kallas ypifferarh, på svenska piplekare. De bestå af
bockskinns-klädda, bemantlade, sandalskodda herdar fran bergen, som vandra
två till tre i sällskap, blåsande på sina herde-skalmejor, under det
en ibland dem ackompagnerar på säckpipa. Det är en på en gång
pikant och enformig musik. Den skärande skalmejans toner
frambära melodien i de oroligaste och besynnerligaste triolsprång, medan
säckpipans förnumstiga nasalljud sekumlera och derjemte frambringa
denna evigt surrande orgelton, hvilken högst lyckligt påminner om
»en broms i ett trästop». Man stannar för att spela framför livarje
madonnabild, och då sådana finnas vid hvart femtionde steg utanpå
husen och ej en butik existerar, der icke Guds moder enligt påbud
hänger på väggen, upplyst af en brinnande lampa, så kan man
föreställa sig, att den musikaliska njutningen är ihärdig, när man, efter
att just ha blifvit befriad från ett sällskap, hör ett annat börja sin
vandring uppe vid Via Sistina och med klockan i handen kan be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free