Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingar, med hvilka jag haft så många sköna stunder. Der stod
»Skra-paren», lika lefvande ocli ungdomlig, som när jag första gången
befann mig beundrande inför honom, — der stod den ädla »Pudieitia»,
med fingret mot kinden, insvept i sitt herrliga draperi, — der stodo
Demosthenes och iEschylos, de gamla vännerna, — och der låg
Nilen, öfversållad af sina skälmska, klättrande genier. Der stod det
lilla fina och ädla Augustushufvudet, som jag ännu aldrig kunnat gå
furbi, utan att stanna vid, — der var Belvederens hela underbara
verld med. Laokoon och xVpollo, — der låg den sköna sofverskan,
Ariadne, — der blickade ur »Vatikanens Genius» Praxiteles’ milda
snillegåfvor, — der var Musernas och Apollos sal, — och der satt i
den sköna rotundan Xerva på sin tron, omgifven af sina kolossala
marmorkamrater. Men der — der stod hon, till hvilken jag från
första besöket i dessa salar fattat en besynnerlig böjelse. I en
passage befinner sig en staty af Lyknrgos, omgifven på båda sidor af
byster, till venster Perikles, till höger Aspasia. En underlig
sammanställning! Det är åt den senare, jag eguat min dyrkan under mitt
romarlif. Ilon har varit mitt ideal, för att icke säga min kärlek,
under dessa tolf månader; hon är för mig liksom en bild af det
ädlaste och bästa i Iioma. Xär jag i fjor i januari månad första
gången såg henne, kunde jag ej afhålla mig ifrån att trycka en lätt kyss
på hennes fina läppar: nu i afskedets stund måste jag gifva henne
ännu en, — och hon log åt mig, den förföriska varelsen, log så, som
endast idealet kan le, med en lätt aning om smärta blandad i de
ädla dragen... Xär det var gjord t, sprang jag min väg, kastade en
blick på Ilafaels fresker i Stanzerna och gick sist att ännu en gång
vända hufvudet upp under Michel-Angelo’s kupol i S:t Peter.
Alla mindre storheter, så palats som tempel, hade jag redan
besökt och sagt farväl åt. Xu återstod ingenting annat än att se den
sista solnedgången från Monte Pincio. Den blef efter en regnig dag
i hög grad intressant och underlig. Hela himmelen var i vester fyld
af de grannaste blandningar af violett och klargult, ren himmel och
små glänsande molntappar, i skarp kontrast mot den öfriga rymdens
gråa och kalla ton. Så gick solen ned för min syn, sista gången
uppe på Romas trädgårdskulle, »Mons horticulorum».
Denna min sista afton i Roma såg de skandinaviska vännerna
samlade kring ett måltidsboAl hos Falcone, den berömda romerska
restauratören i närheten af Pantheon. Vin och skämt flödade i rikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
