- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
182

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mått, och sången skallade i det enkla gemaket, som hade köket till
närmaste granne. Sedan vi skilts åt, återstod ännu en sak för mig
ensam: det var att besöka Fontana di Trevi och dricka af dess
kristallklara, kyliga vattensprång för möjligheten af cn återkomst
tillbaka till minnets heliga stad. Der stod jag nu i månskenet, ensam
och rörd, och tänkte på alla de gånger, jag sjelf följt andra vänner
till denna sista pietetshandling. Jag kom i håg, huru jag i månsken
liksom nu legat på knä vid sidan af en och annan långt, långt
af-lägsen vän och druckit af den undergörande vågen med en ifver, som
om det gält lifvet. Nu stod jag der solo och slungade min slant i
vattnet, men äfven nu drack jag, som om min välfärd berott på de
djupa klunkarne, och fyld af hoppet att ännu en gång gästa de sju
kullarnes stad, vandrade jag hem.

Följande dag var allt redo till affärd. Jag sammansnörde min
kappsäck med biträde af signora Mariuccia, hvars tårar runno i strida
strömmar ned på det mörka lädret. Till slut kom afskedsstunden.
Då var hon otröstlig. Högt tjutande, störtade hon i mina armar,
medan gubben smålog åt henne och skämdes för hennes häftighet
Jag tryckte lörd deras händer och skyndade bort, följd af deras
välönskningar.

Klockan 3 e. m. satt jag på postgården inpackad i en diligence,

— och så bar det af öfver Via di Ripetta och Piazza del Popolo ut
genom porten, der det sista farväl vinkades åt några väntande
vänner. Och så var jag ändtligen lemnad åt mig sjelf. Nu passerades
Osteria di Papa Giulio, der vi i somras hade flera angenäma aftnar;
nu Tiber och Pontc Molle, hvars osteria är Romas bästa utvärdshus,
och der vi mången gång fägnat kroppen med de läckraste maccaroni.
Ju mera solen sjönk, dess mera sträckte sig vägen uppåt, och dosto
vidsträcktare blef utsigten öfver slätten. På höjderna vid Baccdno,
der jag för några månader sedan helsat S:t Peter, tog jag nu i
afton-skymningen farväl af honom, och derpå öfverlemnadc jag mig
ohejdad t åt mina tankar under den sömnlösa natten, medan vi passerade
Ronciglione, och efter ett litet äfventyr med stupando hästar uppe
på berget ankommo till Vitcrbo. Under månsken resto jag åter förbi
Monteiiasconc och det obehagliga Capraccia, der jag tog afsked af
Kyrkostaten, samt doganan, der vi mötto det fria Italien. I
morgon-skenet passerades Orvieto, men så hastigt, att jag ej hann skänka
en blick åt dess kära domkyrka eller få en kopp kalle i kroppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free