- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
191

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett lapptiicke förträffligt stenlagda gatorna höll man på att flyta bort;
äfven inne runno floder genom springorna i det höga loftet. En dag
började ställningen blifva brydsam. Arno, den breda, men grunda
floden, växte på en natt icke mindre än tio fot och fortfor under
dagen att växa. Brohvalfven under den ärevördiga, af dyrbara
guld-smedsbodar öfverbyggda Ponte Yecchio hade till största delen
försvunnit; floden brusade som en ursinnig i jemnhöjd med gatan; alla
dörrar och källaröppningar tillmurades. »Siamo in pericolo/», vi
sväfva i fara, ropade de olyckliga fiorentinarno under sina röda och
gröna paraplyn och skyndade dyvåta in i Herrans tempel för att
af-bedja faran. I lägre liggande delar af staden hade leken redan
börjat. Gatorna stodo en aln under vatten, och tjogtals färjor gingo
från gränd till gränd för att forsla de nödstälda öfver på det torra,
ilen klockan tre upphörde regnet, och floden steg icke vidare. Då
skulle du ha sett detta glada pack af idel tjufpojkar, med hvilket
jubel de drogo genom gatorna, läto ro sig öfver de öfversvämmade
ställena, skreko och sjöngo och lefde som galningar. Firenze var
räddadt, men trakten här omkring, i synnerhet nedåt Pisa, har lidit
oerhördt, och hundratals landtbor ha sväfvat i lifsfara, men blifvit
räddade. Sådana extra förnöjelser erbjuder vintern här nere. Snö
ser man endast på de aflägsnare bergstopparna åt Carrara till.

Annars är Arno-dalen vänlig som under en vårdag hemma, och
uppo från San Miniatos basilika, derifrån Michel-Angelo en gång
under farans dagar försvarade Firenze, har man i solnedgången en
ut-sigt öfver staden, floddalen och bergen, som i ljuft behag och
älskligt tycke är oöfverträfflig. Jag stod för några dagar sedan ensam
der uppe och var fördjupad i betraktande af den sköna tafian, då
jag plötsligt väcktes ur mina drömmar af några enkla svenska ord,
yttrade några steg ifrån mig. Du må tro, att det klack till i mig,
och jag fick en så stormande hjertklappning vid denna lifiiga
påminnelse om fäderneslandet, att jag glömde Firenze och Arno och all den
omgifvande skönheten. Det var för mina öron en musik, som jag ej
hört på många dagar.

Här känner jag mig dock redan mycket närmare norden än i
det blott tjugufyra timmars väg härifrån aflägsna Roma.
Civilisationen med alla sina både behag och obehag hafva åter mött mig här.
Man flanerar som i Paris, man lefver ett fint kafélif som i Paris,
man gör toilette mera än i sjelfva Paris, — och dock måste det er-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free