Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kännas, att man gör allt detta flere gånger billigare än i Paris. Men
— öfverallt Paris, Paris! En ung man är icke mottagen i den
florentinska fina societeten, om han ej talar flytande franska, ty man
talar i den förnäma verlden knapt något annat språk.
Du skulle blott se de unga lejonen, från markisen med 100,000
francs om året till bokhållaren och lärpojken, alla skurna i samma
snitt, alla med samma engelska skjortkragar och prunkande halsduk,
alla med samma modernt skurna rock och byxor och hatt, alla med
samma ståtliga, mörka skägg och mustascher, samma vackra
hufvud-bildning, samma glänsande ögon, samma lifliga gester, som kunde
bringa en att tro, att alla menniskor här äro snillen eller åtminstone
goda hufvud. Bredvid dessa herrligt smyckade ungdomar, hvilka dock
aldrig kokettera med sin utstyrsel, utan bära ringar och kedjor och
grannlåter med den osöktaste naturlighet i verlden, känner man sig
ibland liksom »Spurven i Tranedands», då man ihågkommer den
luggslitna rock, den gamla hatt och de urmodiga byxor, i hvilka man
sjelf som fattig vandringsman uppträder. Men man får tänka som
en bekant Don Juan, när han fick stryk af den tillbeddas förklarade
älskare: »moraliskt är jag dig dock öfverlägsen». Och huru egenkärt
det må låta, — en obestridlig sanning är det dock, att de norrut
boende folken i utveckling, om icke i anlag, för ögonblicket stå högt
öfver dessa söderns, af naturen bortskämda, af sina herrar såsom
stjufbarn behandlade nationer. Italien behöfver en sträng skola,
innan det lärt att känna säg sjelft och hvad dess frid tillhörer, innan
det blifvit manbart igen efter den sista pånyttfödelsen. Älskar man
då icke friheten i det fria Italien? Jo, med passion, nien
fullkomligt italienskt. Man älskar henne ej, som man bör älska sin äkta
hustru eller sin fästmö, ntan man älskar henne — sit venia verbo —
som en maitresse, hvilken man kan behandla med hvarje slags
sjelfs-våld. Man leker med opinionsyttringar som en okynnig skolgosse
med sin lärare under lektionen, och derigenom förlora de
naturligtvis all sin betydelse, ty de ega oftast ingen annan grund än
tjufpojks-aktighet. Hela nationen är en stor »yarzonc». Också torde man
ingenstädes se gamla män i drägt och siitt spela pojke så allmänt
som här. Men Gud sko lof fur ungdomliglieten! Af henne kan man
hoppas något. Värre vore det, om folket i stället liknade en
förkrympt gubbe. Då voro «let förbi, nu kunna vi hoppas...
Hvilken njutning skulle det ej vara att fura dig omkring i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
