Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvistes från mitt fädernesland, skulle jag slå mig ned vid Arno, ty
jag lefver här just på gränsen mellan civilisation och naturtillstånd,
deltager i det stora verkliga lifvet, men har ej mera än ett dygns
väg till drömmarnes Roma. Och dessutom kan man här lefva för,
snart sagdt, ingenting. Det svåraste är — kölden. Du skulle blott
se, hvilken ömklig figur jag spelar under vissa tider på dagen! Efter
fyra till fem timmars vistelse i muséer och kyrkor, der kroppen icke
vet af någon kyla, emedan han genomglödgas af själens lifvande
värme, som åter eggas af allt det sköna, jag skådar, kommer jag hem
vid tretiden för att studera mina böcker och göra anteckningar.
Under en timmes tid går detta för sig vid en temperatur, som med
solens sjunkande blir allt lägre. Dervid vandrar jag, inlindad i
schalar och nattrock, fram och åter i mitt stora gemak och deklamerar
med hög stämma Tassos glödande strofer, och när det ej vill hjelpa,
gifves ingen annan råd än att bädda ned sig i sängen och endast
blottställa två fingrar i sender, som hålla i boken, för den yttre
luftens åverkan. Sålunda fortgår det till framåt klockan fyra, då hela
Firenze är ute och promenerar på strandgatan, »Lung Arno», fram
till *Le Cascine», der den förnäma verlden utbreder sin lyx i hästar
och åkdon, medan de anspråkslösare fotgängarne efter förmåga kråma
sig i solskenet Från en grundlig promenad anländer man, utsvulten
och frusen, till ett middagsbord på fem rätter med vin för det
oer-hördt billiga priset af en och en half francs. Efter en stunds siesta
vid kaffekoppen, bryter man upp i samma stund, som
Bersaglieri-klarinörerna med stormsteg och i galopptakt rusa förbi kaféets dörr
och blåsa retraiten, följda af en väldig skara gatpojkar, som söka
hålla jemna steg med dem. Då är klockan sju, och det är tid att
gå på teatern, som här i Firenze utgör den förträffligaste
aftonunderhållning. Sedan jag lärt mig att abonnera min plats, betalar jag på
Firenze’s bästa dramatiska teater, Niccolini, min biljett med en half
francs och liar då en angenäm förströelse, på samma gång jag
lyssnar till den yppersta italienska från scenen.
På Tcatro Niccolini spelas af en rörlig trupp fur den bästa
so-cietctcn i Firenze både originalarbeten och (mestadels från franskan)
öfversatta stycken. Af livad slag do må vara, gifvas de på ett
verkligen förträffligt sätt. Den genonihedcrligc, men tråkige Goldoni blir
till och med ganska njutbar, niir hans figurer framställas af sådana
skådespelare som den gamle signor Dondini, den unge Ernesto Bossi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
