- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
195

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och framför allt af allas — och således äfven min — älskling, den
förtjusande signora Giaeinta Ponzana. Jag måste erkänna, att jag
knappt sett en för alla roller mera passande, mera fulländad, mera
enkel och naturlig qvinna än hon. På scenen uppträder hon i de
finaste och smakfullaste toiletter, alltid emottagen af en stormande
handklappning, hvilken här är så mycket ärligare menad, som den
franska claquen alls icke existerar. Utom scenen har jag
mångfaldiga gånger sett henne i den enklaste driigt, mera verkligt tarflig än
man kunnat förmoda, promenera i Cascine med sin gamle fader
under armen och röra sig bland det folk, som afgudar henne, lika
vackert och okonstladt i sin enkla hvardagskostym som på scenen, då
man aldrig vill upphöra med bifallsyttringarna. Hon har uppträdt i
både italienska och franska komedier, jag har sett henne som
Francesca da Ilimini i Silvio Pellicos sorgespel, — öfverallt var hon lika
mästerlig, lika enkel och osökt När de andra stormade fram,
uppblåsta af det tommaste pathos, förstod hon alltid att gifva livarje
fras, livarje replik, livarje åtbörd precis det innehåll, som den borde
ha, utan hvarken slapphet eller öfverdrift. En enda gång har jag
sett henne misslynt: det var en afton, då ett kotteri af unga lejon
satt sig tillsammans och efter ett gräsligt tumult lyckades uthvissla
»La far fallit a», öfversättning af Yictorien Sardou’s stycke »Le
pa-pillonagc>. Då stego tårarne i Giacintas ögon, ty hon och hennes
kamrater hade gjort sitt bästa; men sedan förhänget fallit, blefvo de
också framropade med ursinniga skrän af just de samma, hvilka
an-stält opinionsyttringen — icke mot de spelande, utan mot pjesen och
dermed mot Frankrikes inflytande i allmänhet.

På den blockstora Teatro Pagliano har jag hört en ny opera af
en florentinare; hon hette »Francesco Ferrucci» och gjorde, oaktadt
sin uselhet, några aftnar stort uppseende, tack vare det fosterländska
ämnet och åsynen af den tyska ömen i slutscenen, hvarvid
hvisslingar och skrän emot den förhatliga fanan så togo öfverhand, att
operan ej kunde spelas till slut. Librettons författare, en f. d. prest,
blcf framropad och infann sig genast i hvit halsduk och svart frack.
Tå Pergola, Firenze’s första opera, har jag hört »Un ballo in
ma-schera», i mitt tycke ett af Verdi’s bästa arbeten. Som bekant,
vänder sig handlingen kring en händelse, som liknar Gustaf III:s mord,
med förändring af namn på orter och personer.

Af Firenze’s folkteatrar har jag besökt tvenne, nämligen Teatro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free