- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
196

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Xazionale och T. Borgo Ognissanti. Dessa scener hafva ett egot
intresse, emedan den gamla florentinska folktypen, »Stenterello», ännu
på dem uppträder. Han är en person, som skall återgifva bilden af
en äkta godmodig florentinare, och liksom alla dessa stående
karak-terer har han rätt att i rollen lägga till, hvad han behagar. Numera
missbrukas den dock betydligt. Man ger nämligen öfversättningar af
franska stycken »con Stenterello», hvilket går så till, att den roll i
pjesen, som passar för sällskapets rolighetsmakare, utnämnes till
Stenterello, och denne bibehåller af sitt ursprungliga väsen ingenting
annat än en löjlig piskperuk och stora, breda ringar af sot kring
ögonen. Den Stenterello, som jag såg på T. Borgo Ognissanti, var i
stycket tunnbindare och fader till en fransk underofficer, men han
spelade på ett ganska förträffligt sätt, och hans ordlekar på
folkspråket måtte ha varit utmärkta, ty man skrattade som galningar åt
honom.

På Teatro Xazionale gick det mera enkelt till. Inträdet kostade
trettio centimer, stycket var af den mest underordnade art, men
mellanakterna voro så mycket trefligare. Då ropades från alla håll
af män, qvinnor och barn: »Evviva Garibaldi! Evvivano i mdrtiri
d’ Aspromonte!» under det Garibaldi-marschen oupphörligt spelades
af orkestern och alla försök att gifva något annat musiknummer
ned-hyssjades. Dock — detta var fallet äfven på Niccolini: man skrek
ej: »Emiva/», men man sjöng med i de välkända ljuden, och
främlingen hörde godt, att det dervid var en enda stark ton, som
genom-bäfvade hela folket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free