- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
201

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den mest strykande afsättning, och den företagsamma källarmästaren
var alltid omgifven af törstande kunder.

Men att man vid ett sådant tillfälle skulle utbjuda till salu
något så allvarligt som böcker, hade jag icke kunnat föreställa mig.
Detta var likväl händelsen på flere än ett ställe i den täta massan,
och jag hade sjelf nöjet att under det högsta tumultet för ett
otroligt pris tillhandla mig en af Italiens klassiska författares skrifter:
det var dock en af de gladaste bland dem alla, nämligen Ariosto.

Under de senaste dagarna af karnevalen började confetti att
spela en allt mer och mer framstående roll. Här i frihetens land
hade dock polisen ej, som i Roma är fallet, tagit hand om saken och
föreskrifvit en viss storlek på de hvita gipskulorna, utan den enskilda
företagsamheten hade bildat dem stora som vanliga bösskulor,
blandade med mindre af varghagels kaliber. Man tänke sig nöjet att af
den kraftigaste näfve få en laddning af dessa kastvapen midt i
an-sigtet, utan att ens hafva den förnöjelsen att kunna vredgas, under
det man är utsatt för allas löje. Om man höll sig till gipsen, kunde
det dock vara drägligt, men från den med sand och jord belagda
gatan hemtade mången i hettan sina projektiler, och vid sådana
tillfällen var det nästan lifsfarligt, om man ej egde mask för ansigtet.
En stund var äfven jag med i leken under den svåraste dagen,
Gio-vedi grasso, men med svidande skinn drog jag mig undan, med möda
räddande hatten från fullständig förödelse. Ty detta är också ett af
hufvudnöjena. Sedan solen gått ned och gatan egentligen borde vara
fridlyst, roar man sig att, såsom det heter, »stuka hattar» i en
förskräcklig mängd, och i synnerhet är främlingen utsatt för detta
mindre angenäma behandlingssätt.

Med karnevalen följa de stora balerna. Jag bevistade två sådana.
Den första var en stor maskeradbal på teatern Pergola. Den var i
sanning både lysande och glad. En egen anblick erbjödo logeraderna,
der de stora familjerna sutto livar och en i sin loge, skilda genom
de framspringande väggarna från sina grannar. De voro för aftonen
möblerade som kabinett och rikt upplysta. Der mottogos visiter och
superades, medan man såg på dansen. Öfverallt de rikaste toiletter
med blixtrande juveler och dyrbara smycken! Den andra balen var
på Casino de’ Nobili i Palazzo Borghese, der Firenze’s bästa societet
under karnevalen anstälde maskeradbaler i en oerhörd skala, till
livilka främlingar gerna inbjudas. Till en sådan tillställning hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:16:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ncritalien/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free