- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
203

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var klarblått, vinden hven som en orgel i taekel oeh tåg och svepte
hvitgula båtsmansluggar öfver trohjertade, svenska, blåa ögon. Och
så läste korpralen Fader Vår, så som endast en äkta blekingsbo
förmår göra det, och de snöklädda topparna af Apenninerna skeno
der-vid så hvita ofvan bastingeringen, att man kunnat tro sig med ens
uppe i norden. Och så kom det gamla, svenska: »Gud bevare
konung oeh fädernesland!» — Af hela min själ instämde jag i det
fosterländska fältropet, under det ögonen stodo fulla af ofrivilliga tårar.

Dessa hade knapt försvunnit, förrän man iick tillfälle att gjuta
nya sådana. Inne i chefens kajuta stod nämligen det goda, svenska
smörgåsbordet dukadt, — en underlig syn för en half-italienare! När
»helan» rullade genom den ovana strupen, stego sjugradiga tårar upp
i mina tacksamma ögon. O, hvad det var svenskt! Först Guds ord

— oeh så bränvin!... Klockan tolf var det kalaset förbi; men
klockan ett slogs larm inne i gunrummet, der jag nödvändigt måste spisa
frukost med oftieerarne. Jag var högst förvånad öfver min mage,
som så sr.art åter var aeelimatiserad på svensk botten. Och dock
var detta icke det sista gästabudet för dagen: på aftonen hade vår
konsul, norrmannen Stub, en dundrande middag för korvettens
officerare, till hvilken äfven jag blef inbjuden.

Just då måltiden var förbi, kom bud, att en nationalgardist ville
tala vid en svensk officer. Jag följde som tolk. En hygglig
handels-bokhållare eller dylikt i uniform underrättade oss, att en svensk
officer sutte arresterad på nationalgardets högvakt. — »En svensk
officer! — Cosa diavolo e? Avanti, signori!» — In i en vagn och i
traf till högvakten! Vi inträdde. Vid ett bord, omgifvet af ungefär
femtio gardister, satt en svensk sjögast, en stor, stark, ljushårig gosse,
djupt olycklig, med pennan i näfven, oeh hade under en italiensk
order skrifvit dessa ord: »Mina nådiga Herrar, jag försäkrar att jag
är usköldig —». Så långt var han kommen, då han fick korn på
oss, steg upp och gaf min följeslagare vederbörlig salut, hvaraf de
naturligtvis klart sågo, att de ej hade fångat någon officer. Nu kom
det till förklaring: mannen hade under eftermiddagens
karnevals-skämt, hvilket han tog något nordiskt och klumpigt, kommit i krakel
med en bersagliere; folket tog dennes parti, och gardet hade räddat
honom från misshandling oeh tagit honom i förvar. Derpå började
mellan den tillkallade majoren oeh mig såsom dragoman en
underhandling, som i ömsesidig artighet lemnade intet öfrigt att önska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free