Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
traktens tjenstefiickor, hvilka med en korg på armen under vandringen
till torget der intaga sitt kaffe under det lifiigaste sqvaller på den
fulaste dialekt, som jag ännu hört i Italien. Men hvilka typer, hvilka
ögon, hvilka figurer bland dessa hundratals slamrande kaffesystrar!
— Utanför staden på en höjd ligger klostret S. Michele in Bosco,
numera kungligt residens. 1 ett af dess oändliga gallerier fann jag
<mi sorglig påminnelse om hemmet: drottning Christina hade gästat
der en natt under sin resa till Bom. Der uppe sken solen en
half-timme, oeli jag hade en vänlig utsigt öfver Po’s slättland.
En dag stack jag af till Ferrara, — en stor, ödslig, öfvergifven
istad, med breda, gräsbevuxna gator, der de gamla minnena ha godt
utrymme att gå och spöka och den ensamme vandraren ett ypperligt
tillfälle att ledas ihjäl, så vida han ej kan finna tillräcklig näring
för själen i betraktande af de herrligaste palats i Norditaliens glada
renaissance-stil eller i sällskap med Ferrara-skolans fantastiske och
lidelsefulle mästare, Dosso Dossi. Under hällande regn klef jag fram
på de dåliga gatorna, och som jag ej kunde få fatt i en karta eller
ville begagna mig af en ledsam cieerone, var svårigheten icke liten
att hitta fram, dit jag ville komma för att studera Garofolo och hans
kamrater. Sista timmen stod jag ej ut: jag måste taga en vagn för
att som en vanlig engelsman kuska omkring till märkvärdigheterna.
På sådant sätt besökte jag Tassos fängelse, der Byron ristat sitt
namn i muren och lät stänga in sig i ett par timmar, dit Göthe,
La-martine och många andra storheter vallfärdats och qvarlemnat sina
bomärken. Sålunda besökte jag också Ariostos hus, en liten hygglig
byggning på två våningar, uppförd af tegelsten, med små, små runda
fönsterrutor och en latinsk vers under fönstren, så lydande:
Parva, sed aj>ta luilii, sed nulli obnoxia, sed no»
Sordida, parta iueo sed tamen a*re doiuus.
eller på svenska:
Stugan är liten, men lagom för mig, och der krusas för ingen,
Städad dertill, och likväl köpt med min egen förtjenst.
Ja, den som ändå kunda säga så! Det storartade kastellet med
vatten-fylda löpgrafvar, torn och krenelerade murar, der Tassos flamma,
Eleonora, bodde, ligger ännu mörkt och ståtligt midt emot den gamla,
romerska domkyrkan. I nio timmar offrade jag mig åt denna
poesiens och — ledsnadens stad, åt och drack för att fördrifva den
ohyggliga, ruskiga aftonen, läste och skref och var glad i min själ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
