- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
211

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geografiska läget, der den uppstått, erbjuder en sammansmältning af
ilorentinarnes djerfva teckning, milanesarnes eller rättare Lionardo
da Vinci’s clair-obscur och venetianarnes färgprakt. Correggios
målningar iiro liksom den italienska musiken formligen bedöfvamle. Man
är gripen af deras trollmakt och inne i en berusande hvirfvel, innan
man hinner fråga sig sjelf, om allt detta är så riktigt och naturligt.
1 San Giovanni och i domkyrkan är hans entusiasm så öfverdådig,
att den nästan förefaller som närmande sig vansinne, ehuru i de mest
tjusande och behagfulla former.

Slutligen måste jag slita mig lös från den förföraren, och så gick
det med snälltåg hit till Milano förbi Piacenza och Lodi — allt
under det ymnigaste regn, som i förmiddags höll på att beröfva mig
tålamodet. Men på aftonen klarnade det, och jag kan ej beskrifva,
huru ljufligt jag kände det uppe vid »Italiens port». Ty så vill jag
kalla den stora triumfbåge, som Napoleon I anlade vid norra ändan
af Piazza d’Arini, der hans stolta skapelse, Simplonvägen, börjar, och
genom hvilkcn man kan säga, att man inträder i Italien. Der borta
vid horisonten såg jag nu de höga alperna, snöhöljda bergmassor
med toppar af 10,000 till 12,000 fot, hvilka i en sammanhängande
kedja begränsa synvidden i norr. Deröfver, deröfver skall flyktingen
tillbaka till sitt gamla fosterland igen, medan segergudinnan der
uppe på den sexspända triumfvagnen för evigt vänder norden ryggen
och med palmen i handen leende tyckes ila ned till den lockande
och vinkande södern...

Imellertid ser jag, att jag lemnat södern redan. Milano är i
mitt tycke en vanlig, stor, europeisk stad utan någon egentlig
karakter: breda gator, rätt vanliga byggnader med några lysande undantag,
parisermoder och omnibusar, granna kafén och stora hotell. Det enda
utmärkande, som jag iakttagit, är hufvudbeklädnaden hos qvinnorna
af folket. Den består af en svart silkesslöja, som på ett förvånande
siitt ger lyftning äfven åt det vanligaste ansigte. Språket är
vederstyggligt: man slukar upp alla slutiindelser, och uttalet är för öfrigt
ganska fult.

Nå, än den hvita domkyrkan? — Ja, henne är jag icke så
öfver-måttan förtjust i; under månsken är hon, med sina millioner spetsar,
liknande stelnade sockerkristaller, och sina tusen statyer, i pittoreskt
hänseende af den underbaraste effekt, men såsom rent arkitektoniskt
verk är hon väl icke så skön, som hon är stor. Stilblandningen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free