Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
siaster, som sjunga med halfhögt och i hvarje stund skrika: »0//,
come c bello!» — en sådan der, som ty skarn e kalla »Mitsummer».
Naturligtvis låg han bakpå min rygg och röt mig i örat. Jag tog det
som en pröfning af himlen och belönades for mitt tålamod derrned,
att han försvann under senare hälften af operan.
Om jag nu iinge önska mig något, hvad skulle det bli, månntro?
Ingenting annat, än att ett enda ögonblick få kasta en blick på den
aflägsna, gula Fyris. Det skall bli fägnesamt att återse det gamla
diket efter bekantskapen med dessa breda, men grunda och af
sand-reiiar uppfylda, osegelbara sydländska floder. Och så ville jag gerna
se en riktig skog igen, ty en sådan finnes här icke, och likaså längtar
jag efter en hygglig sjö. Landet norr om Apenninerna är det
bördigaste, folkrikaste, flackaste och tråkigasto land jag ännu sett Odladt
som en trädgård, med oöfverskådliga risfält, popplar i rader utefter
dikena och vinrankor emellan dem, — se der i korthet landets karakter!
Sålunda sträcker det sig i dagsresor åt alla håll. Det är nästan
som om jag voro i Östergötland, — och Milano med sin domkyrka
är Linköping, och Hörberg är Lionardo da Yinci, och kanaler gå här
som der åt både öster och vester, och de stora sjöarne ligga ej långt
ifrån, och Vadstena är Ferrara och Jönköping är Venedig... Stopp!
Det går för långt, ehuru likheten föreföll min inbillning så
öfver-måttan slående. Ibland kan längtan efter hemlandet taga sig ganska
befängda uttryck. Helsa Sverige!... »Kommer ej vårenV»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
