- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
215

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Imellertid har jag gjort Milano orätt: det är en ganska hygglig
stad med breda, renliga gator och det vänligaste folk. Efter några
värdefulla studier i ett par gamla kyrkor och en timmes högtid
framför Lionardos halfutplånade mästerverk, »Nattvarden», der dock ännu
i förödelsen hans stilla, mäktiga snille lyser igenom, har jag nästan
vandrat staden rundt på de ofantliga, med jätteträd beväxta
boulevarder, som gå i krans kring de låga stadsmurarna. Nu var luften
klar, S:t Gotthard med sina snömassor och sina skyhöga spetsar låg
bländande hvit i solskenet och såg sig omkring som en silfverlockig
patriark bland de öfriga småpysarne i kedjan. Herre Gud, hvad de
bergen äro för ena ståtliga tingestarI Man känner sig ädlare och
stoltare till mods, när man får ögonen på ett sådant. Det är en
bild af ståndaktigheten, ett »inqiavidum ferient ruinte* i stenstil,
som förödmjukar, på samma gång som det lyfter. Det är det sublima
i sin tydligaste furm, — som »väcker lust genom olust .

Jag har varit mycket ömsint i dag I livarje ögonblick har det
töat i ögonen som på en flicka, kanske derför, att jag i min
ensamhet på flere dagar ej talat tio ord och känslan på något sätt måste
ha luft. Så låg jag på rygg på en stenbänk ute vid Napoleons
triumfbåge, gassade mig i solen och glodde på S:t Gotthards hvita kalott,
medan ett dussin trumslagare öfvado sig ett bösshåll ifrån mig och
några bataljoner soldater exercerade på Piazza d’Armi. Genast blef
jag rörd. Jag tänkte på alla de strider, den stolta segergudinnan
uppe på bågen sett, ehuru hon ej lefvat i så många år, och jag
tänkte på allt det elände i detta välsignade land, hvartill gubben
S:t Gotthard varit vittne. Och så full tanken på gamla Sverige, huru
obegripligt lyckliga vi äro der utan allt bråk och blod och sorg och
hat och strid, som det kostat här nere att komma i ordning...

»Tram tatam, tram tatam!» ljöd det från trummorna____ Filosofen

säger sant: nationen är ett lefvande individuum i högre mening, som
har sin oförkränkliga rätt att vara till sjelfständigt så väl som du
och jag. Det är en märkvärdig sanning, som vår tid kommit på
spåren... Polen, Polen! Arma land! Skall du strida furgäfves ?...
»Tram tatam, tram tatam!»–– Ned med alla tyranner och allt
förtryck !... Lefve friheten ... Yerlden är ond, men det hjelper icke.
Gud är god, — och framåt måste det gå! — »Date fuoco», ge fyr!...
»Tram tatam, tram tatam!»____

Och så gick jag i kyrkan. I dag för femton år sedan kämpade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:16:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ncritalien/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free