Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den stora kyrkogård, som under cypresser och tårpilar gömmer de
fallne fransmännens stoft. Man är nu sysselsatt å Italiens vägnar
att resa en minnes- och tacksamhetsvård öfver dem. — En dag af
många bilder och minnen! I morgon bittida går färden till Bergamo.
Verona i mars.
Trött som en skjutshäst, glad som en fästman och mätt som en
herrgårdsdräng, sitter jag nu här i det K. K. Österrike. En sådan
dag! »Maj med rosor i hatten är aldrig herrligare. Det ser ut,
som om himlen ville hålla mig skadeslös för mina utståndna mödor
och förljufva för mig de sista stunderna i *la bella Italia». Ty nu
nalkas jag slutet. Här liar tyskan mött mig i all sin »gemytlighet»
och bredd; med henne hafva kommit fula ansigten, oren hy, stripigt
hår och låghalta menniskor, som jag ej sett nedåt söder, — ty är
man der lennnalytt, så är man det med besked, ofta på det
gräsligaste sätt. Här har man deremot ögonen i behåll; i Koma och
dess oingifningar voro många menniskor blinda eller enögda efter
koppornas härjningar. Man vill här med våld tvinga mig att tala
tyska, men jag ser dum ut och frågar: comc?» samt nödgar dem
dermed att tala italienska. Det gläder mig dessutom att ha fatt
igen en hygglig dialekt, ty man talar rätt bra i Yenetien, när jag
jemför det med lombardernas eller de italienska schweizarnes sprak.
Men hvad jag omöjligt kan uthända är åsynen af österrikarnes hvita
rockar. Femton tusen uppnästa barbarer gå här, raka i ryggen som
klädhängare, och spela herrar bland den vackra italienska
befolkningen. Trots all möjlig sträfvan att blåsa upp sig med österrikisk
nationalande, kunna de dock icke dölja sin faddhet vid sidan af
infödingarna; men livad de verkligen kunna, det är att blåsa på
mes-singsinstrumenter, ty de excellera verkligen i hornmusik.
Men nu till dagordningen! Jag lemnade ändtligeu Milano och
kom till Bergamo, bergamotternas och träsnidarnes hemland. Staden
består egentligen af två städer, en på slätten och en högt uppe på
ett berg. Det var i denna sista jag hade min verksamhet i tvenne
gamla kyrkor; der fick jag också för sista gången en stor öfverbliek
öfver den fruktbara, men enformiga lombardiska slätten. Nere i den
lägre staden såg jag endast en märklig sak, som kom hjertat att
Sy blom. Ett år i södern. Ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
