- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
229

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

voro, men lifvets frö är dock icke släckt med tidernas vexling och
gatorna fyllas alltid af en liilig folkmassa. Men Venezia står som
en teater, emellan hvars kulisser den klara solen skiner, och allt är
horta med hjeltarne, som uppträdde på dess tiljor . — Votera
Venezia! Hafvets drottning sitter nu i sliten sorgd rägt och gråter på
sina öar. De palats, som ännu bebos och ieke susom många ligga
halft i ruiner, egas nu af afdankade storheter sådana som dansösen
madame Taglioni, prinsessan af Panna, hertigen af Chambord, hertigen
af Bordeaux, hertiginnan af Berry, eller också äro de tagna i beslag
af regeringen, och Österrikes tappra söner ligga nu i långa rader
och torka sina bandolerremmar i de gamla dogernas enskilda palats,
medan minnet, tyst som en andesyn, halkar iorbi de vanhelgade
salarna i gondolens nattsvarta sarkofag.....

En sådan byggnad som Dogepalatset tinnes ej i hela verlden.
Den underliga blandningen af olika stilar, gotiskt, orientaliskt och
renaissance, det förtjusande läget, de historiska minnena, — allt
bidrager att af detta palats göm ett lika stort unicum i verlden som
Venezia sjelf. Man kan icke se sig mätt på de herrliga, öppna
gallerierna med deras genombrutna löfverk, på hvilket dock den öfre
massan af byggningen hvilar med en tyngd, som tyckes skulle kunna
krossa pelarne. Inne på gården har man den stora jättetrappan på
det ställe, der den gamle Marino Falieri miste hufvudet. För öfrigt
hade palatsets byggmästare sjelf, Calendario, det ödet att bli a frät t ail
af den förfärliga republiken. Här inne pa gården gå landets döttrar,
små, knubbiga, svartögda, barfota flickor med svarta, krusiga lockar
samt olvanpå dem en vanlig cylinderhatt, och hemta vatten hela
Guds dag från de med bronsreliefer sirade brunnskaren. Uppe i
salarna har man den venetianska skolans festmålningar, deri hon
med glödande färger dityrambiskt lofsjunger det stolta fäderneslandet.
Raden öppnas af Tintorettos paradis, den största oljemålning, som
linnes till; den är nämligen ¿50 fot hög och 75 fot bred. Uppe kring
taket sitta bilderna af dogerna; men för Marino Falieri är der en
svart duk med följande latinska inskrift: »Hic est locns Marini
Falethri, deeapitati pro er iminibus». Rund t omkring på väggarna
går det trefiigt till: dogerna, uppvaktade af statens förnämste män,
presenteras der på det naivaste sätt för Madonnan eller Kristus sjelf,
omgifna af en lysande hofstat af hyggliga englar, och San Marco
tjenstgör härvid vanligen som ceremonimästare. Blykamrarne har jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free