- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
236

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det låter rent af som jag vore vid dåligt lynne i afton, men det
iir icke så farligt. Jag springer blott undan folkvimlet för att få
vara i fred en stund denna sista qväll i Italien, och derfdr går jag
ned och sätter mig, såsom jag så mången gång gjort, vid foten af
den pelare, som bär Marcuslejonet på sitt hufvud. Der har jag
Doge-palatset till venster och Sansovinos stolta »Biblioteca» till höger, S.
Marco bakom mig och hafvet framför mig; der fiyr blicken åt söder,
medan tanken går öfver bergen åt norden; och medan jag gör upp
min räkning med »Italia la bella», håller jag till mig sjelf följande
högst uppbyggliga tal, som jag förmodar hvarje landsman i min
ställning kan och bör göra, när han är redo att vända hem till sitt land
igen:

»Jaha, min vän! Xu är det slut med sötebrödsdagarna, nu skall
du tillbaka igen till den kalla, dystra, högtidliga nord, der du
föddes hit till vcrlden.

»Fattig, full af dyn t och slem

Flyter jag pä vågen hem»,

sjunger Wallenberg i »Min son på Galejan», — och dcri liknen I
åtminstone hvarandra. Fattig for du hemifrån, och fattig kommer
du tillbaka. Du återvänder i det närmaste lik Don Ilanudo, och du
påminner aflägset 0111 profeten Jona, när han efter sin utländska resa
utspyddes på land ur h val fiskens buk. Du är, livad fenomenet af
ditt inre väsen angår, icke fullt så nakot som profeten, när han låg
bakom kurbitsen och grälade på Vår Ilerre, för det att Han lät
solen skina. Men du iir dock nästan lika enkel och okonstlad som de
facchini, hvilka äro dina sidokamrater här på stenarne. Och dock

— tro 111ig, ty jag har ju under en längre tids ensamhet blifvit en
af dina bästa vänner — du skall, uppriktigt sagd t, icko taga illa vid
dig af den saken. Ty har man lcfvat med någorlunda öppet sinne
och varmt hjerta i detta herrliga land, så liar man iifven förviirfvat
ett och annat, som för ett filosofiskt öga måste giilla mera än en
yta, öfverstrukcu med den modernaste konventionella fernissa. Och
for öfrigt ser jag, minsann, numera icke hvad som hindrar, att du en
gang blir en bergad karl, ty här i öfverflödets land liar man
verkligen tillfälle att öfva sig i tvenno dygder, hvilka just icke äro så
hemmastadda der borta i armodets och den karga naturens bygd,
nämligen sparsamhet och måttlighet. O, livad <lu borde predika de
dygdernas lof, när du kommer hem, och hvad du bordo uppmana de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free