- Project Runeberg -  Ett år i södern. Bilder från Italien /
261

(1883) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Xapoli är for öfrigt, hvad det alltid varit, ett jordiskt paradis,
bebodt icke af englar, utau af benglar. Xapolitanarne äro och
för-blifva ett fult och qvickt pack, som icke har mycket gemensamt med
allvaret och värdigheten hos nord italienare och romare. Det är, som
om man der nere mötte en ny race, och den är väl äfven en helt
annan än den nordliga till följd af den egendomliga uppblandning af
befolkningen, som egt rum i dessa herrliga, af alla slags äfventyrare
eftersökta trakter. Man behöfver icke leta för att finna
karakteristiska typer för detta med skator och kajor befryndade slägte.

(jazza ladra» har otvifvelaktigt i urtiden varit deras stammoder, och
hvar enda karl man möter på gatan, hvar enda hexa i ett gathörn
eller barnunge i en rännsten röja ögonblickligen egenskaper, som
hän-tyda på denna härstamning. Den värnlösa nordbon faller
naturligtvis genast i klorna på en kusk med en mager häst och en brokig
droska; men må man framför allt akta sig att råka ut för den
värste af dessa mosquitos, för Pasquale, eller såsom han af pur vördnad
helsades, Don Pasquale. Man skall lätt känna igen honom, ty han
är afgjonlt den fulaste af deip alla, han har den dummaste
uppsynen, de illparigaste ögonen, de svartaste tänderna och den magrasto
hästen. Ilan börjar med att vara höflig, billig och medgörlig, men
hans anspråk stiga med qvadraten på den öfverenskomna tiden för
hans engagement, och han slutar med att vilja pocka till sig din
sista eländiga styfver, hvarefter han, då försöket misslyckas och han
blifvit vederbörligen utkastad ur hotellets förstuga, ställer sig på lur
med alla sina fula slägtingar och vänner och traktar efter ditt lif.
Plainl dessa slägtingar och vänner finnes ingen fulare och värre, än
den han kallar sin bror. Akta dig, för allt i verlden, att med Don
Pasquale uppgöra ackord om en resa till Pompeji och Sorren to, ty
då sätter han sin »bror» på kuskbocken bredvid sig, der dessa båda
satyrer grina som apor och snattra på ett språk, som troligen varit
apornas, under hånfulla sidoblickar på de arma offren ini deras
skraltiga åkdon. Begär icke heller, att han sätter tvenne hästar för
droskan, ty då spänner han en benig sprakfåle utanför gaffeln, med en
rem om halsen och en röd ullgarnsända om svansrotcn, och den
pi-afferaiule Rosinante bidrager blott att göra dig till ett åtlöje for
menskligheten, för hvilken tjenst hästen på din bekostnad födes med
dubbla ransoner Johannisbröd på livarje hviloställe. Men skall du
nödvändigt genomgå detta Pasquale-prof, så låt honom hellre föra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:02 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ncritalien/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free