Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon sällan öfvervakade dem och guvernanten så väl som
informatorn genast ombyttes, när de ej längre föllo i
sina elevers smak, så blefvo dessa själfsvåldiga och
ovana att rätta sig efter andra.
Därtill kom att hela deras omgifning, icke minst
grannar och andra umgängesvänner, uppbar och
smickrade Örnschöldska familjen, hvilken länge i orten
varit den förnämsta. Tjänarna, grånade i tjänsten, gjorde
på samma sätt; främst gamla Elsa, som skött
brukspatronen från hans födelse, och sedan på hans barn
öfverflyttat sin ömhet och stolthet öfver familjen. Ingen
af dess medlemmar mätte sig i andryghet med henne.
Hon inplantade i barnens sinne, att en Örnschöld var
något så märkvärdigt stort och högt, att de snart fingo
den föreställningen, att världen var till för deras skull,
och att därför deras vilja borde vara andra människors
lag. Denna tanke tillämpade de ock i förhållande till
hvarandra, hvadan kif och gnabb blef deras dagliga
tidsfördrif.
Någon gång hände det dock, att brukspatronen fick
litet ledighet att ägna åt barnen. Då blef det räfst; ett
åskväder gick genom huset och rensade luften. Efter
detta blef Harald mera böjlig. Valborg vaknade ur sina
drömmar och förtjuste sin guvernant med ovanlig flit,
och lilla Elins ansikte, befriadt från behagsjuka miner,
strålade i all sin naturliga fägring. Så gick en tid lätt
och angenäm för alla, men när brukspatronen åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
