Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
“Välkommen, mitt kära, lilla :barn“, sade hon och
slöt henne hjärtligt i sin famn. “Men du är kall, Serena
lilla“, utbrast hon och värmde de små blåfrusna fing-
rarna, “du har säkert haft för litet på dig. Kom och
sätt dig här; inte för nära brasan. Valborg lilla, gif
plats åt Serena!“
Den lilla flickan, som af friherrinnan blifvit så
hjärtligt mottagen, var omkring tolf år gammal. TI skönhet
och styrka kunde hon ej jämföras med sina sysslingar,
Valborg och Elin, men det låg ett sådant behag öfver
det lilla täcka ansiktet, och ur de bruna ögonen strålade
en sådan ren barnasjäl, att man i hennes närhet glömde
skönheterna för denna kärleksfulla blick, hvari godhet
och oskuld så omedvetet afspeglades.
Det var denna tysta jämförelse dem emellan, hvaraf
de unga Örnschöldarna ledo. De drogo sig ock kallt
tillbaka, när hon vänligt hälsade på dem, kritiskt
mönstrande hennes tarfliga, gammalmodiga dräkt.
Friherrinnan fortfor med sin vänlighet. “Kom hit,
lilla Serena, och drick litet varmt te, du är säkert frusen
och kanske hungrig med.“ Hon lade för henne af det
färska, doftande julbrödet.
Serena åt med god matlust.
Du var hungrig, stackars lilla barn, kanske fick du
ej någon matsäck med på vägen.“
“Ack, jo, snälla tant, jag fick en hel korg.“
Den syntes inte till i släden“, afbröt Elsa, som följt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
