Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
V.
EN OROLIG NATT.
Julaftonen firades gladt och muntert på Örnaholm,
där en hel del un;gdom var samlad. Granarna på
julbordet glittrade, en massa julklappar utdelades, och
glädjen stod högt i tak, men i jublet blandades nog en
och annan dissonans, och beundran var icke fri från en
tillsats af afund mot den, hvilken måhända fått något
litet dyrare eller litet vackrare än den andre. Där fanns
glädje, men ej af det äkta slaget, åtminstone icke hos
alla. Den gom fått minst var emellertid mest tacksam,
och det var Serena. Hon gladde sig ock öfver de andras
dyrbarare gåfvor, och i hennes blick strålade en glädje,
som icke endast var stundens.
Sent omsider skingrades det glada sällskapet, gästerna
foro hem, och i det stora huset blef tyst, alla drogo sig
tillbaka till sina sofrum. Tjänarna hade ock slutat sina
bestyr. Hushållerskan hade sett efter, att allt hade
kommit på sin rätta plats, och friherrinnan Örnschöld hade
själf. öfvertygat sig om att ljusen voro släckta.
Den enda som ej hade lust att lägga sig var Valborg.
Än en gång smög hon sig genom de stora salarna, och
lyst af ett enda ljus samlade hon ihop några
kvarliggande julklappar och betraktade i en ovanligt allvarlig
stämning spillrorna efter kvällens fest.
Slutligen blef dock äfven hon sömnig och tog sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
