Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ljus för att bege sig till västra flygeln, där flickorna
hade sina sofrum.
Det var mörkt och kallt i de långa korridorerna och
så tyst, att hennes egna, lätta fotsteg gåfvo genljud.
Frusen och ruskig skyndade hon i vinternatten fram
till sin dörr, men hejdades af röklukt. Förskräckt såg
hon sig omkring och upptäckte då, att röken hvirflade
fram genom en springa i dörren, som ledde ner till
trappan.
Ett ögonblick stod hon rådlös, men sedan sprang hon
tillbaka, ringde på alla klockor, bultade på
sängkammardörren och ropade: “Hjälp, elden är lös!“
Det dröjde icke länge, innan alla voro samlade.
Åtskilliga af husfolket hade icke ens hunnit lägga sig.
De skyndade att öppna den dörr, hvarigenom röken
trängde fram, men elden hade redan fattat tag i
trapporna, och röda lågor slickade väggarna och blandade
sig sprakande i den tjocka rökmassa, som bolmade emot
dem.
“Elin“, skrek friherrinnan och ville ila upp för den
brinnande trappan.
“Ut, allesamman, — en stege, — fort! Ställ den mot
fönstret“, kommenderade brukspatronen och drog sin
hustru med sig.
I detsamma dånade larmklockan; det var Harald,
som satt henne i gång. Folk strömmade till från alla
håll, sprutor drogos fram. Sprakande gnistor foro som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
