Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
mig och mina barn, och om det är möjligt, vill jag själf
rädda henne. Jag vågar inte anförtro henne åt någon
annan.“
Han skyndade upp och försvann i röken.
Det var ett förfärligt ögonblick, ett ögonblick, som
växte ut i en evighet.
Ändtligen syntes han åter, släpande med sig gumman,
som, svärtad af röken och med kläderna delvis
uppbrända och återstoden genomblött, var nästan
oigenkänlig. Hon skrek och väsnades och tycktes i
förskräckelsen ha blifvit vansinnig.
Det är ett straff ; det är jag, som vållat allt, och ändå
menade jag så väl. Gud, förlåt mina synder“,
mumlade hon än för sig själf, än ropade hon så högt, att det
ljöd öfver allt larmet.
Friherrinnan och brukspatronen sökte lugna henne.
De ville veta, hvad hon menade, men allt lika förgäfves.
Det var troligt, att elden brutit ut 1 hennes rum.
Man antog, att hon somnat ifrån ljuset, hvilket tändt
eld på gardinen, därifrån den spridt sig till de
närbelägna rummen och trappan.
Efter otroliga ansträngningar lyckades det
gårdsfolket att bli herre öfver lågorna, innan de hunno fram
till hufvudbyggnaden. Skadan blef härigenom ej så
stor, som man fruktat; det var blott en del af flygeln,
som brunnit ner. s
Detta framhölls för gamla Elsa, och de bådo henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
