Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
“De äro väl ledsna öfver att gamla Elsa är död, och
så kanske de äro oroliga för Elin.“
“Tror du det är farligt med mig, Serena?“
Nu komma de hit.“ Harald lämnade fönstret.
Strax därpå inträdde brukspatron Örnschöld och hans
fru. Han såg mycket allvarlig ut, och hon syntes i sin
sorgdräkt blekare än eljest.
De gingo fram till Elin, gjorde henne några
kärleksfulla frågor och togo sedan plats vid soffan ;
friherrinnan med hufvudet lutaät mot sin mans axel.
Han satt tyst med blicken uppåt, som sökte han kraft
ofvanifrån. Ändtligen sade han:
“Mina barn, jag har något att berätta, som kommer
att ha inflytande på er framtid. Nej, Serena lilla, gå
inte, det gäller dig också. Men hvad Gud lägger på oss,
böra vi med friskt mod och kristlig undergifvenhet bära.
Den kärleksrika handen för oss genom pröfningar till
en sannare lycka.“ Han tystnade som för att samla
sina tankar och fortfor sedan:
Vet ni, hvem gamla Elsa egentligen var?“
Ingen svarade.
Er farmor.“
Pappas mor“, utropade Harald.
Fadern bekräftade det och fortfor: “Under hela
mitt lif har jag burit ett falskt namn. Det har skett,
utan att jag visste det, men nu skall världen icke anse
mig för en hbedragare, ty.i samma stund jag får veta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
