Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
detta“, sade hon med innerlig ömhet, “är väl honungen
1 den bittra drycken.“
“Aldrig har jag känt mig så rik som i denna stund“,
sade hennes man och slöt henne fastare intill sig.
“Men barn“, — föräldrarna sågo sorgsna på dem —
har ni inte ett ord att säga oss?“
Barnen voro stumma af häpnad, men den upplöstes
i tårar, och gråtande föllo de i sina föräldrars armar.
“Nu är det svåra sagdt“, hviskade fadern, “nu
återstår att handla. Vi lämna er för en stund åt er själfva,
se’n få vi vidare talas vid.“
Då föräldrarna gått ut, bad Harald Valborg följa
med sig ner i trädgården. Han kände sig så beklämd
inne, att han knappast kunde andas.
Länge gingo de båda syskonen tysta af och an i
gångarna. HSnön knarrade under deras fötter, rimfrosten
regnade ner från de hakna buskarna, men de märkte
det icke, så fördjupade voro de i sina tankar.
Skiftningen af ljus och mörker hade kommit så
hastigt, att de nästan blifvit bländade, men på samma gång
hade den verkat så mäktigt, att den framkallat tankar,
som förr sällan blifvit tänkta till slut, men nu måste
klargöras.
“Aldrig mera heta Örnschöld“, sade Harald och gaf
ord åt sin tankegång. /
“Harald, du“, sade Valborg dröjande, ha vi alltid
varit så lyckliga, som vi kunnat vara? Nu, när allt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
