Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Hans resliga gestalt syntes öfver mängden, och när
han började tala, blef det ändtligen tyst i folkhopen.
Farväl, mina kära vänner, och tack för all er
välvilja mot oss. Bemöt nu er nye husbonde på samma
sätt, som ni bemött mig. Var mot honom lika trogna
och visa honom lika stort förtroende, så skall det
fortfarande gå er väl, och Guds, den allsmäktiges,
välsig“ nelse skall hvila öfver er, farväl.“
Fru Lindahl kunde endast säga: “Farväl, älskade
vänner. Gud välsigne er. ’Tack, tack.“
Hennes man hjälpte henne in i vagnen, där Elin satt
förut, ombäddad med kuddar. Herr Lindahl och
Valborg togo plats på baksätet, och Harald sprang upp på
kuskbocken, svängde sin hatt och sade artigt farväl.
Gud vare med oss alla “ utropade med hög röst herr
Lindahl och befallde kusken att köra.
Hans utrop besvarades med ett fyrfaldigt hurra.
Så långt godsets ägor sträckte sig, syntes folk, som
öfver dem nedkallade Guds välsignelse. Vid brukets
sista grind foro de genom en häck af arbetare.
De unga Lindahlarna besvarade vänligare än
någonsin alla hälsningar. Tårar strömmade utför deras
kinder, men öfver deras hufvuden, i trädens knoppande
kronor, susade vårens vindar, och vid den vårsången
torkades tårarna.
Ädel vänskap. 3:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
