Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Vinden var frisk, luften kall och klar, och
Investigator gick fortfarande för fulla segel utan ishinder, men
en dag hördes från utkiken ropet: “Is förut!“
Harald skyndade upp i tunnan. Ofantliga isblock
kommo flytande emot dem, men öfverallt hvart han såg
för öfrigt endast fast is.
Efter denna underrättelse var det föga utsikt att
kunna komma längre fram, och det var först efter
mycket arbete som man frampå natten lyckades få
Investigator i rum sjö.
Uppkrupna på isflaken lågo hundratals hvalrossar
och stirrade på det bevingade odjur, som plötsligt dök
upp i dessa nejder, där de hitintills varit
envåldshärskare. När skeppet nalkades, döko de som på ett gifvet
tecken ner i vattnet, men kommo snart åter upp.
Isen, som Investigator dessa dagar gick förbi, syntes
ofantligt tjock, och de yngre bland besättningen började
redan misströsta om att de någonsin skulle komma fram
till Grönland.
Bland dessa missmodiga var ock Harald. Bryant
såg det och sporde honom: “Om ni vetat hvad polaris
velat säga, hade ni väl inte vändt edra steg hitåt.“
Harald dröjde att svara, och Bryant klappade honom
vänligt på axeln fortfarande: “Nå, nå, min gosse, det
blir väl än värre, men ändå få vi icke fälla modet.“
Åter ljöd något från utkiken, Denna gång, att land
var i sikte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
