Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
rättegång med sig själf. Det var så mycket, som
anklagade lionom, :så många förebråelser från forna dagar,
som då gjorde sig hörbara, att vemod fyllde hans själ.
Men åter såg han uppåt, och öfver honom tändes
samma aftonstjärna, som lyste på hans hem. Den kom med
hälsning från föräldrarna, från Valborg och Elin, och
när hans glas var utrunnet och vaktombyte skedde, kröp
han ner och drömde sig hem i den kära kretsen.
Kallt var det nog i hans koj, men vid kölden vande
de sig ganska fort, och under arbetet hade de varmt.
Salongen uppvärmdes med glödande kanonkulor, och
där vid lampornas sken samlades befälet till läsning, till
vetenskapliga studier, skrifning och samspråk.
För matroserna inrättades en skola, hvilken med ifver
omfattades. Skäggiga gubbar med styfva fingrar sutto
med sina griffeltaflor och uppöfvade den nästan glömda
räkne- och skrifkonsten. Dessemellan sysselsattes de
i olika verkstäder. Skeppet med maskinerier, segel och
tågvirke skulle underhållas. På isen hade de en smedja
af snö; timmermännen arbetade på däck. De som
dugde till skräddare och skomakare lagade sjömännens
kläder ; linnesömmare fick hvar och en vara själf, men
efter väl använd arbetstid roade de sig med brottning,
dans och andra lekar.
Söndagen voro alla i stillhet. Då höll missionären,
dr Miertsching, gudstjänst, och om sången till hans
gitarr ej klingade så vackert som körsången hemma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
