Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Ändtligen lyckades det dock, och Harald, mera van
vid vintervägar än Bryant, ilade förut. Plötsligt
stannar hundarna, och bredvid den döde renen ser Harald
en björnhona med ett par ungar. Hon är inom
skotthåll. Han lägger an och träffar den ene ungen ;
ursinnig vänder sig modern mot honom. Han lägger an
ännu en gång, skottet går i luften. Björninnan
angriper honom från sidan ; för ett slag af hennes ram faller
han. Hon har redan sitt gap öfver hans arm, men
pälsen är frusen och följaktligen styf. MHarald väntar
på att djurets tänder skola tränga in i hans kött, han
känner redan, hur blodet rinner bort och hans kropp
mattas.
Då smäller ett skott; med ett vrålande släpper hon
sitt tag, och litet blek, men fullkomligt oskadd springer
Harald upp och tackar sin gamle vän, löjtnant Bryant.
Björnungen går brummande från brodern till
modern. Det ligger en sådan förebråelse i hans blick, att
jägarna icke kunna uthärda att möta den, och för en
kula faller också han.
Bryant fick vakta bytet, medan Harald begaf sig till
skeppet efter slädar och folk. Åtföljd af fackelbärare,
matroser och ett par hundspann återkom han. Djuren
flåddes och styckades, och när detta skett med
björnarna och renen, skickades en fora hem till Investigator,
medan Bryant och Harald med deras följeslagare
kommo missionären och Saintsbury till hjälp vid deras slakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
